Migration har alltid varit en ödesfråga för människan

Den danska arkeologen Jeanette Varberg har undersökt folkvandringarnas historia. Ulrika Knutson har läst en bok om mänsklighetens historia som alla partiledare borde ha i fickan.

ANNONS

Jeanette Varberg är en välskrivande dansk arkeolog. Med nöje har jag läst hennes bok om de skvallrande skeletten i Skandinavien, Forntidens slagmarker, där hon undersöker kvarlevorna efter forntidsmänniskor som fått en yxa i skallen. Skador och skråmor berättar en thriller om våra tuffa förfäder, och inte minst förmödrar.

Varberg är lika pedagogisk och läsvärd i sin nya bok Människan har alltid vandrat – Folkvandringar och vändpunkter i historien.

I valdebatten framställs migrationen som en ödesfråga: att bli kvitt. Att slippa ta i. Som om det vore möjligt! Migrationen har alltid varit människans ödesfråga. Jag råder alla partiledarna att läsa Jeanette Varbergs lediga och förbluffande innehållsrika lilla bok. Detta är Människans historia, i fickformat.

ANNONS

Mänsklighetens historia

Sedan Homo erectus ställde sig på bakbenen har vi migrerat, av nöd, svält och krig, men också av äventyrslust och längtan. Homo sapiens lämnade Afrika för 70 000 år sedan, och erövrade alla kontinenter. Hur hon kom till Australien är en gåta. Byggde hon båtar, eller simmade hon?

När vi blev bönder för 11 000 år sedan blev människan både fetare och mer sårbar. Vi kunde kontrollera födotillgången, men blev sjuka av det trista jobbet, fick gikt och karies av allt vetebröd. Och skörden kunde slå fel. Torka och slagregn ersatte rovdjuren som fiender.

Folkvandringar. Jeanette Varberg är arkeolog och skriver om människans historia.
Folkvandringar. Jeanette Varberg är arkeolog och skriver om människans historia. Bild: Dedios

Dessa bönder från Mellanöstern vandrade över hela Europa och tog sin livsstil med sig på gott och ont. Det är deras fel att vi nu alla dras med dryga tandläkarräkningar. Jordbruksrevolutionen förblir vår största erfarenhet.

Men de herdar från Ukraina som 3000 år f Kr kom på att smälta koppar och tenn till brons hade trumf på hand. De kallas yamnafolket, och deras DNA har färgat in nästan hela Europa. De var långa, rödhåriga och laktoståliga. Ett genetiskt hat trick.

Civilisationerna har blomstrat och vissnat på ett hisnande vis. Istider, torka och pest har tvingat människan att ta sitt knyte på ryggen och lämna de storslagna städerna. Ingen hade satsat ett öre på att visigoterna skulle krossa Romarriket, men det gjorde de, när tiden var mogen.

ANNONS

Och våra vänner vikingarna satt inte heller med armarna i kors. Men Jeanette Varberg ansluter sig till de forskare som vill göra dem fredligare än sitt rykte, och vikingatiden längre. Vikingarna var optimister, under deras epok blomstrade Norden och handeln, klimatet var gott och tack vare skeppsbyggnadskonsten kunde de kolonisera Nordatlantens gröna öar.

Klimatet driver på

Men klimatet är en nyckfull bundsförvant. 1315 började det regna, och regnade i två år. Skördarna ruttnade på åkern och möglade i ladan. Och så digerdöden på det. Människor försökte vandra bort från smittan, men spred den i stället. Så börjar den lilla istiden, som varade ända till 1800-talet.

Vi påminns också om all migration som varit påtvingad, med slavhandeln som det grymmaste exemplet. Mer än tio miljoner människor lämnade Afrika i halsjärn och fotbojor.

Stora globala temperaturförändringar har alltid varit den viktigaste källan till migration, enligt Jeanette Varberg, och så kommer det att förbli. Idag är det människans plikt att förebygga de krig och konflikter som kommer i spåren av klimatkris, befolkningsökning och fattigdom. Vi har en hel del att lära av vikingarnas optimism.

ANNONS