Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Med språket i samklang med luftens förtunning

Johannes Björk tycker att Fredrik Nybergs skojfriska ordlekar i och med Offerzonerna alltmer faller i skymundan för en ekopoetisk tradition.

Fredrik Nyberg

Offerzonerna

Norstedts

2SjNMHcDr8MXK4W8On1ntRF3Wxk.jpg

Det är redan inledningsvis sent på jorden i Fredrik Nybergs diktsamling Offerzonerna: "Sjukdom är tumult./Som någonting ur marken/plötsligt uppgrävt./Jag rimmar för att veta sådant/jag inte redan vet./Om jag vänder mig om ser jag åter/Han som vänder./I marken hittade jag en gammal rostig spik." Utifrån en sådan blickpunkt, där människan vänder sig bort men aldrig åter, och där spåren av samhället endast gör sig påminda i det övergivnas form, avtecknar sig ett lätt postapokalyptiskt landskap.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men faktum är att det är först vid en andra genomläsning som jag blir uppmärksam på att vi helt och fullt befinner oss bortom samhället, på en plats som endast välvilligt skulle kunna kallas natur (eftersom naturen är beroende av den kultur vi kallar samhälle för att kunna förstås som just natur). Vadan denna fördröjning? Jo, för att det språk varigenom detta landskap filtreras så ihärdigt påvisar sina egna konventioner, sina samhälleliga överenskommelser: "Substantiven lyser likt en lampa högst tillfälligt upp tingen omkring oss". Och inte för inte inledde Nyberg sin debut för tjugo år sedan på följande vis: "Nu när det bara regnar/förstår jag plötsligt att det finns/två sätt att skriva någonting på".

Om detta varit en konstant i Nybergs diktning, så har den mer skojfriska delen - ordleken som metod, ett arv från Erik Beckman och konkretismen - alltmer skjutits i bakgrunden. I stället har plats beretts för en mer sinnlig skörhet hos såväl språk som objekt: "Först förstörs vad Handen griper/För varje steg blir sikten sämre/Sitter Haren still invid den brutna grenen/Glömmer Handen vad den bräcker".

u9H9QB2-W-QST_J5wa7y01yXFXU.jpg
Omslag till Fredrik Nybergs Offerzonerna..

Offerzonerna skriver tydligt in sig i en ekopoetisk tradition där språket står i samklang med luftens förtunning, skogens förbränning och havets förhöjning. Men "så länge avklingningen pågår/klingar vi". Poesins klingande är dock beroende av vokalerna. De blir mot slutet av dikten allt färre: "I o ss trängs k nsnntrn a". Klimatet klingar av. Det är sent på jorden. Men inte för sent för en avgjort viktig dikt att påvisa vad andra avvisar.

Mest läst