Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Eva Ströms roman Rakkniven tar vid där August Strindbergs berömda pjäs Fröken Julie slutar. Bild: Stefan Tell

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Med rakkniven i kofferten

    Eva Ström har skrivit en roman som tar vid där Strindbergs Fröken Julie tar slut. Martin Engberg har läst.

    Eva Ström

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Rakkniven

    Albert Bonniers förlag

    I en text som återfinns i nationalupplagan av Strindbergs samlade verk förklarar författaren själv att de personer han skriver om i Fröken Julie är ”själar”, med komplexa motiv, inte stelt fixerade karaktärer. Samtidigt orerar han som ett internettroll om kvinnans underlägsenhet jämfört med mannen. Fröken Julie är en ”halvkvinna”, uppfostrad som pojke, därför degenererad.

    Tack och lov erbjuder pjäsen tolkningar bortom författarens avsikter. Ändå går det mycket väl att förstå viljan att – som Eva Ström – lyfta ut Julie ur pjäsen, och ge henne upprättelse genom att avlyssna hennes berättelse i avskildhet. Och ställa sig frågan om vem det egentligen är som sträcker henne den där rakkniven i slutet av pjäsen och uppmanar henne att ta sitt liv.

    I Ströms roman har Julie gjort ett slarvigt självmordsförsök på fyllan, skurit sig i halsen, blött en del, men bara fått ett ytligt sår. Nu står släktens heder på spel och hon transporteras av Tant Hélène till danskt sjukhus för att stoppas undan långt bort från uppväxtens herrgård. En plats Julie kommit att avsky för de roller som ”nyckfull”, ”besvärlig” och ”lynnig” hon tvingats spela i hemmet. En instängdheten hon på flera sätt försökt revoltera mot, den här gången med en skandal som resultat. Rakkniven har hon smugglat med sig, och kan själv bestämma om den ska bli ödet som utväg eller ett instrument för hämnd. Med sig har hon också La Rochefoucaulds hårdkokta maximer, med vars hjälp hon slipar den inre eggen.

    Efter några kurer med ”svängstolen” (läs: usel terapi) ”friskförklaras” hon och avspisas till kloster i Rom, där hennes liv tar nya vändningar.

    Ström ger sin Julie utrymme att mogna och gå från den impulsdrivna unga person som dansar med faderns betjänt till att bli den reflekterande individ som möter oss på romanens sidor. Rakkniven är förstås en läsning av Strindbergs pjäs, som den hela tiden för dialog med. Eva Ström är inte enbart författare och poet, hon är också professionell läsare som kritiker och översättare. Det hindrar inte att Ströms roman kan läsas oberoende, som en skildring av en kvinna som till slut får stiga fram som människa med förmåga att avvisa den rakkniv samhället sträcker henne: ”den där lilla rakkniven som hade räckts mig var det faktiskt min far som indirekt gav mig, han räckte mig den som tecken på att jag måste hålla mig inom ramarna – annars!” Och bakom fadern, Strindberg och bakom Strindberg, patriarkatet.

    Omslag till Rakkniven av Eva Ström..

    Möjligen finns det en del i Julies analyser som enklare låter sig formuleras (just på det sätt som sker i boken) från vår tidshorisont än den berättelsen blickar ut från. Helt säker är jag inte heller på varför utopin ska blänka till just mellan kuddarna i den borgerliga lyckan, men att ge förlossningsdepressioner och amningsproblem utrymme är förstås ett sätt att vrida definitionen av vad som lämpar sig som dramatiskt stoff ur Strindbergs melodramatiska händer.

    Ströms Julie har en vass tunga och klar blick. Det är värt att lyssna på vad hon har att säga.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.