Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kulturdebattören Fridolin. Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har skrivit en debattbok om solidaritet. Men hur genuint går det att sammanföra politikern med kulturdebattören? Bild: Johan Nilsson/TT

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Med familjemys som ideologi

    Kulturdebattören Fridolin och politikern Fridolin verkar inte vara samma person. Karin Pihl har läst språkrörets debattbok om solidaritet.

    Det är svårt med civilisationskritik. Klagomål över det moderna livet blir ofta ytligt. Alternativt hamnar rebellen i ett slags rousseauansk fälla och romantiserar en påhittad urmänniska, fri från moderna saker som vaccin, datorer och höghus.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Likaså kan de som försvarar allt som är nytt och modernt bli påfrestande. Den moderna liberalismen har anammat en historiesyn som nästan är marxistisk. Allt blir per automatik bättre! Historien går framåt! Plågsamma optimister kan vara lika outhärdligt som de värsta gröna vågen-mupparna.

    LÄS MER: Upp till kamp mot pladderhumanismen

    I sin nya debattbok Det är inte du, det är vi – en bok om solidaritet lyckas Gustav Fridolin, utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet, väl med det svåra konststycket att klaga på mobiltelefoner och samtidigt se positivt på framtiden. Med utgångspunkt i idéhistorikern Sven-Eric Liedmans Att se sig själv i andra: om solidaritet försöker Fridolin ta reda på vad det innebär att vara solidarisk i en samtid där medelklasslivet kretsar kring att renovera köket en gång i kvartalet och inkassera så många gilla-markeringar som möjligt på sociala medier. Vi är maktlösa inför politiken, och i stället har vi vänt engagemanget inåt, mot de egna livsstilsprojekten och jakten på ytlig bekräftelse. Värst är det för barnen, som inte minns tiden då man kunde sitta på en middag utan mobiltelefoner på bordet.

    Kapitalismkritik är ofta som bäst när den kommer från en miljöpartist. Fridolin är inget undantag. I ställt för socialisering av produktionsmedlen uppmanar Fridolin oss att ägna tiden åt att umgås och ha det trevligt och sluta att tvångsmässigt surfa på Hemnet. Livet skulle bli mycket mer harmoniskt då.

    Gränsen mellan privat och politiskt

    Språkrörets solidaritet sträcker sig dock längre än att uppmana oss att prata med våra barn i stället för att hänga framför datorn. Flera kapitel ägnas åt flyktingkrisen. Här hoppar Fridolin friskt mellan solidaritet på individnivå och statens skyldighet att hjälpa utsatta människor från andra länder. Han själv är förvisso statsråd och måste lösa migrationsfrågan, men de flesta är inte det. Men en förälder som lyssnar på sitt barn är inte samma sak som en kommuntjänsteman som ordnar asylplatser. Att gränsen mellan den politiska och den privata sfären suddats ut på det här viset är kanske en av de främsta orsakerna till att folk är stressade. Den som tror att sopsortering är på liv och död får så klart ångest.

    LÄS MER: Sätt din unge framför pianot

    Hur genuin är egentligen Gustav Fridolin, som frikostigt delar med sig av sina egna tillkortakommanden? Han anklagas ofta för att vara en dålig och ytlig politiker. När Miljöpartiet krisade som värst fick det kvinnliga språkröret Åsa Romson lämna sin plats. Själv satt han kvar. Under flyktingkrisen 2015 opponerade han sig mot sin egen regering genom att säga att den nya migrationspolitiken var ”skit”. För politikern Fridolin är det viktigaste att han själv och hans eget varumärke inte tar skada. Kulturdebattören Fridolin är dock helt emot denna form av personligt varumärkesbyggande och superindividualism, och propagerar för ett samhälle där gemenskapen spelar större roll än egot.

    Film

    Gustav Fridolin

    ”Det är inte du, det är vi – en bok om solidaritet”

    Storytel

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.