När jag lyssnar på Mattias Alexandrov Klums vinterprat gör sig ett av nyorden från 2018 påmint: flygskam. Kanske känner denne konstnär (han kallar sig så numera) en sådan, även om han hellre talar om hur man ”minskar sina koldioxidavtryck genom att resa mindre och mer medvetet”. Utan sina 40-talet resor till Borneo hade han kanske heller inte fått samma förståelse för jordens resurser och regnskogens betydelse för storstädernas överlevnad.
Att detta program får inleda det nya året är knappast en slump; förhoppningsvis är 2019 året då människan inser, som Alexandrov Klum uttrycker det, att vi behöver naturen för att överleva. Svårare än så är det inte. Borde inte vara.
Som sextonårig naturfotograf gjorde Mattias föreläsningsdebut på ett ålderdomshem där han med sina ord fick en blind kvinna att återuppleva sin barndoms somrar. Han insåg att han kunde beröra andra människor och att han skulle göra det. Det är stora ord och inte sällan balanserar han farligt nära gränsen till ren självhjälpsprosa när han talar om livet, jorden, framtiden – och sig själv – med ett minst sagt pretentiöst anslag. Men oavsett om man ser möjligheter istället för problem, är kapten på sitt eget fartyg, regissör av sin egen show och lär sig tycka om sig själv innan man kan älska andra är Mattias Alexandrov Klums budskap ofrånkomligt viktigt: Gör dina enkla val i matbutiken, ta ansvar för hur du lever och inse att alla kan påverka.
Och glöm inte att undvika klyschor, kan jag tillägga.
