Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Sylvass. Masha Gessens skarpa kritik av utvecklingen i Ryssland och USA har gjort henne till en av världens mest eftertraktade journalister. Bild: Robin Aron

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Masha Gessen känner sin makt

    Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen, världsberömd för sin skarpa kritik av såväl Vladimir Putin som Donald Trump, är ett av bokmässans huvudnamn. Mattias Hagberg träffade henne för ett samtal om migration, gränser och populism.

    Den 18 december 1978 ansökte Masha Gessens familj om utresevisum hos myndigheterna i Moskva. De ville lämna Sovjetunionen, en gång för alla. Som judar kände de sig inte hemma i den kommunistiska monokulturen.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Den dagen ställdes allt på sin spets. Jag insåg att ingenting är för evigt.

    Masha Gessen beskriver hur hon sen dess levt med en känsla av osäkerhet, parad med en känsla av att allt är möjligt.

    Två år efter ansökan fick familjen sitt visum. De lämnade diktaturen och slog sig ner i New York. Masha Gessen var 14 år och ingenting skulle mer bli sig likt.

    – Redan då anade jag att detta skulle bli den viktigaste erfarenheten i mitt liv. Flytten från Sovjet till USA är ett epicentrum. Den har präglat allt jag har gjort.

    Trakasserad och misshandlad

    Två gånger till har Masha Gessen emigrerat i sitt liv. 1991, bara några månader efter Sovjetunionens sammanbrott, återvände hon till Moskva som journalist för att rapportera om den dramatiska händelseutvecklingen i sitt gamla hemland. Drygt två decennier senare, i december 2013, var hon tvungen att fly tillbaka till USA. Då hade de ryska myndigheterna utsett henne till fiende på grund av hennes skoningslösa kritik av Vladimir Putin, och på grund av hennes sexuella läggning.

    – Staten hade börjat rikta sin propaganda mot homosexuella föräldrar, och jag var rädd att de skulle ta barnen ifrån mig. Makthavarna använde mig och mina barn som exempel när de uttalade sig i media. De sa att vi var en perverterad familj som hotade den traditionella ordningen. Det var mycket obehagligt.

    I juni 2013 blev Masha Gessen dessutom misshandlad utanför parlamentet i Moskva.

    – Efter det kände jag mig inte längre som journalist eller medborgare. Jag kände mig som en person med en rosa triangel.

    Masha Gessen talar återhållsamt. Hennes röst är låg. Hon ser för det mesta åt sidan eller ner i bordet. Hon säger att hon inte är så förtjust i att prata om sitt eget liv och sina egna erfarenheter. Hon vill, understryker hon, hellre tala om samtiden och om den politiska situationen i sina båda hemländer, Ryssland och USA.

    Gränsbrytare. Vi måste utmana föreställningen om att det är rätt och riktigt att upprätta gränser mellan människor, menar Masha Gessen.. Bild: Robin Aron

    Samtidigt går det inte att komma ifrån att hennes personliga erfarenheter präglar det mesta hon skrivit. Hennes författarskap och hennes journalistiska gärning är fast förankrad i hennes egen historia. Något som märks tydligt i krönikor och i böcker, kanske framför allt i hennes två senaste böcker på svenska, Framtiden är historia och Ester & Ruzia.

    – Jo, säger hon, jag är medveten om det där. Men det är lättare att skriva om det personliga än att prata om det.

    Fri att välja sitt liv

    Det är framför allt en insikt från det egna livet som fått stort utrymme i hennes författarskap. Gång på gång har hon återvänt till det existentiella valet; alltså till människans frihet, och till hennes möjlighet att uppfinna sig själv och sin identitet.

    – På Alla hjärtans dag 1982 var jag på min första gayfest. Jag var 15 år och jag minns att jag stod där i mörkret och såg mig omkring. Jag minns att jag kände mig delaktig, även om jag inte pratade med någon. Jag vet att jag tänkte: Detta är vad jag kan vara.

    Hon tittar upp, ler hastigt och beskriver känslan när hon insåg att hon var fri att välja sitt eget liv.

    – Det var första gången jag förstod att min identitet inte bara var ett resultat av det som jag hade med mig i bagaget, utan att jag faktiskt hade makt över vem jag ville vara.

    Hon drar efter andan, rättar till glasögonen och glider över från det personliga till det politiska. Rösten förändras. Hållningen likaså. Hon lyfter blicken, rätar på ryggen och ser rakt på mig.

    – Det är därför dagens populister hatar allt som är queer. Det utmanar deras idé om ordning och kontroll. Det undergräver deras dröm om ett samhälle där allt är så som det alltid har varit.

    Hon stannar upp, säger att hon måste rätta sig själv, att hon egentligen inte tycker om beteckningen populist. Hon säger att hon föredrar ordet demagog eller möjligen auktoritär ledare. Hon menar att det är en ärligare och mer korrekt beskrivning av män som Donald Trump och Vladimir Putin.

    – Deras löfte är simpelt. De säger att de ska ta oss tillbaka till en tid och ett samhälle som är mycket bättre än det vi upplever i dag. De torgför en sorts imaginär dåtid, en retrotopi, en föreställning om att vi kan skapa ett mer förutsägbart och tryggt samhälle, bara vi återerövrar gamla traditioner och strukturer. Det är därför Vladimir Putin är besatt av historien och Donald Trump ständigt upprepar sin slogan: Make America great again.

    Hon är noga med att påpeka att dessa tankar inte är hennes egna, utan att hon lånat dem från den tyske filosofen och psykoanalytikern Erich Fromm, så som han formulerade dem i boken Flykten från frihet, från 1941.

    – Hans teori är enkel men viktig. I tider av snabba förändringar och stor osäkerhet känner människor oro och ångest. Då är det stor risk att de väljer bort sin frihet till förmån för trygghet, eller i alla fall en föreställning om trygghet. Erich Fromm skriver att det var detta som hände under trettiotalet när människor över hela Europa ställde sig bakom auktoritära ledare, som Adolf Hitler och Benito Mussolini.

    Medelklassen känner sig hotad

    Enligt Masha Gessen lever vi just nu i en liknande historisk fas. Framtiden är osäker och svårbedömd, samtidigt som få etablerade politiker erbjuder några tilltalande eller trovärdiga alternativ.

    – Det finns en föreställning om att demagoger som Donald Trump har vunnit framgång för att hans väljare är dumma eller felinformerade. Men så är det inte. Donald Trump och hans likar är ett resultat av en konkret situation. Framtiden ser verkligen inte ljus ut för en massa människor. Framför allt upplever medelklassen att deras möjligheter att leva ett gott liv håller på att försvinna.

    Masha Gessen beskriver Donald Trump som en hämnd från besvikna amerikaner. Hon säger att han är en handgranat som de valt att kasta mot etablissemanget i Washington.

    – De är förbannade på alla makthavare som inte har något annat att komma med än mer av det samma som idag. Hillary Clintons kampanj gick bara ut på att säga att allt är bra som det är. Det håller inte när stora delar av befolkningen upplever att det blir sämre.

    Vilket är då Masha Gessens svar på denna utveckling?

    Hon tvekar, säger att hon inte är politiker, och att hon därför inte vill ge sakpolitiska råd. Däremot är hon säker på en sak:

    – Vi behöver konkreta visioner, vi behöver idéer som människor kan tro på.

    Men vilka?

    – Vi måste börja fokusera på vad människor är, eller vad de vill bli, inte på vad de producerar. Detta handlar om värdighet. Människor måste känna sig betydelsefulla som människor.

    Hon säger att Sverige mycket väl kan vara ett föredöme för resten av världen; att den svenska välfärdsstaten skapat såväl frihet som trygghet. Men att hon så klart noterat hur situationen håller på att förändras även här.

    – I Sverige och på många andra ställen försöker extremhögern göra migration, nationalism och gränser till de stora frågorna i samhället. Tyvärr har de varit framgångsrika.

    Masha Gessen menar att detta är en farlig utveckling, ja, rentav destruktiv.

    – Vi kan inte ha en gränspolitik, varken i USA eller i Europa, som går på tvärs med våra grundläggande värderingar. Det går bara inte.

    Därför, menar hon, måste vi ställa en del frågor kring migration och gränspolitik på nytt.

    – Vill vi verkligen återskapa små befästa nationalstater? Vill vi det? Eller ska vi försöka uppfinna något nytt.

    För Masha Gessen finns det ingen viktigare fråga just nu. Är det något hon vill lägga sin tid på under de närmaste åren så är det detta.

    – Jag är medveten om att jag har inflytande. Jag vet att jag numer är en person med hundratusentals läsare. Men med inflytande kommer också ansvar. Jag måste tänka över vad jag använder min makt till.

    Det går inte att ta miste på hennes engagemang. Rösten är skarp.

    – Och jag vet vad jag vill. Jag vill ifrågasätta vår rätt att upprätta gränser. För mig finns det ingen viktigare fråga just nu.

    Dubbelseende. Masha Gessen har emigrerat tre gånger i sitt liv. Något som gett henne en tydlig känsla av livets möjligheter och osäkerheter.. Bild: Robin Aron

    Fakta: Masha Gessen

    Ålder: 51 år

    Bor: New York

    Familj: Tre barn och flickvän

    Yrke: Journalist och författare, skriver bland annat för tidskriften The New Yorker.

    Aktuell med: Ester & Ruzia - vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred (Brombergs).

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.