Den polska författaren Dorota Masłowska är här i Sverige mest känd som dramatiker – 2010 spelades hennes pjäs Två fattiga rumäner på Folkteatern i Göteborg i regi av Natalie Ringler. En drastisk, ynklig och rolig road-movie om den stekos-doftande levnadskonstnären Gina och hennes Parcha, avdankad såpastjärna nyss hemkommen från en maskerad med temat "smuts, stank och sjukdom”. Tveksamt var emellertid om de två var riktiga ”fattiga rumäner” på vift i det nya sköna Europa – inte minst som planen var att att ta ”malmbåten 'Ibuprofen' hem till Rumänen”.
LÄS MER:Inspirerande om Faust
Masłowskas pjästext skapade en drömlik och språkligt flippad politisk fantasy om det söndriga post-kommunistiska, nykapitalistiska och nymornat nationalistiska östra Europa (så även i Metallflickan som spelats på Teater Galeasen i Stockholm.) Masłowska har sin alldeles speciella stil – helt kongenial med denna omvälvande geopolitiska era – vilket blir än tydligare när nu hennes romandebut från 2003 Polsk-ryskt krig under rödvit flagga kommit i svensk översättning.
"Träningsoverallsungdomar"
Vi följer berättarjaget Silny, en ”träningsoverallsungdom” som det polska uttrycket lyder, dygnen runt den ”Ryssfria dag” som firas i den lilla polska staden – en upprorisk paus från det ständigt pågående polsk-ryska kriget mellan stadens olika handelsidkare.
”Speed, detta magiska understöd för arbetslösa” som det heter, är substansen som driver historien framåt plus Silnys desperat ambivalenta försök att få tillbaks sin älskade Magda. Magda som när Silny undrar om det inte lite sent att åka till stranden replikar: ”Är du helt korkad eller tror du att havet har stängt om vi kommer försent?”
Runt dem figurerar Angela som spyr svarta stenar, den hårdföra Natasza och bartendern Arleta som Silny lärde känna på kylteknik-skolan. Som en mystisk representant för denna nya tid finns Zdzisław Sztorm, vars namn ständigt dyker upp, inte minst som en hotfull påminnelse som ett märkesnamn på bläckpennor.
Översättaren Tomas Håkansson har gjort ett styvt jobb med att få Masłowskas slängiga slangspråk som hela tiden blandas med mer prudentliga, sirliga uttryck att fungera på svenska; ”ity” blandas med ”jag bara” och ”para”. Stående uttryck som ”Väst”, ”Bryssel”, ”ryska CD-förfalskare och hundmördare” lyckas emblematiskt gestalta platsens belägenhet i att vara exploaterad från alla håll.
LÄS MER:Fakta och finska familjemyter
Silny känns under läsningen alltmer närmast som en berättare utan kontroll över sin historia, vilket inte är långt från sanningen. Författaren Masłowska dyker själv upp – hur ska inte avslöjas här – men denna hallucinatoriska sagas sofistikerade lek med olika lager av fiktion imponerar – som tonåring skrev hon boken sista året på gymnasiet. Dessutom spelade hon sig själv i en polsk filmatisering några år senare.
Att Dorota Masłowska prosa introduceras på svenska är inte en dag försent, två senare romaner finns ännu oöversatta. Och heder åt Panache-serien för att de inte underkastar sig det inskränkta ointresse för europeisk litteratur som råder i vår kultursfär.
