Detta är en historisk dag.
Eventuellt.
Om inte stans styrande gör som de brukar när den efterhängsna frågan om stadsarkitekt presenteras: avfärdar befattningen som gammalmodig och odemokratisk och hävdar att varenda en av oss – liten som stor, ung som gammal, flicka som pojke – faktiskt kan klippa och klistra och därmed utforma vår stad alldeles själva. Som Anneli Hulthén uttryckte det när jag för några år sedan frågade om inte en arkitekt med decenniers erfarenhet kan stadsplanering bättre än henne själv:
”Nej!”
Skillnaden mellan då och nu är att förslaget att återinföra stadsarkitekten i Göteborg kommer från självaste stadsbyggnadsdirektören. Stadsbyggnadsdirektören heter Bengt Delang och är egentligen överste och saknar all arkitekturkompetens, vet inte ens vem som ritat operahuset i Sydney (Jørn Utzon). Något som förstås ger honom ideala förutsättningar att bli respekterad av de kunskapsföraktande toppolitikerna. Men lyckligtvis har Delang den här gången prickat helt rätt; igår skickade han ett tjänsteutlåtande till Byggnadsnämnden och så här klokt och nyanserat argumenterade han:
”Utifrån utredningens slutsatser konstateras att en ny funktion vid stadsbyggnadskontoret bör inrättas. Denna bör bestå av en strategisk planeringsavdelning och en stadsarkitekt som båda är direkt underställda direktörsfunktionen.”
Med andra ord, den brist på helhetssyn som saknats de senaste 20 åren måste åtgärdas.
Han fortsätter:
”För att åstadkomma den tydlighet och kommunikativa effekt som önskas i dessa frågor bedöms det vara lämpligt att det är en person på tjänstemannasidan som ges detta uppdrag. Om flera personer ges uppdraget ökar risken för otydlighet och osäkerhet kring budskapet.”
Det vill säga, stadsarkitektens uppgift är inte enbart att agera smakpolis och vägvisare, det är också att kommunicera ämnet till göteborgarna i gemen. Det är hans eller hennes sak att tydliggöra arkitekturens kraft och möjligheter och att inspirera entreprenörer och fastighetsägare till stordåd. Men också att besvara alla de frågor som idag hopar sig: Varför står det ett pariserhjul på kajen? Vad var meningen med att lägga ner Gunnar Asplunds tingsrätt? Och tycker du verkligen att fotboll upplevs bäst sittande?
Minst lika viktigt är dock att stadsarkitekten själv har mod nog att ställa provocerande frågor. Särskilt till beslutsfattarna. Vilken roll vill ni att Göteborg ska spela i det tjugonde århundradet? Vad anser ni är Göteborgs existensberättigande? Att en befintlig tjänsteman på stadsbyggnadskontoret skulle ha modet att göra det finner jag osannolikt.
Sökes: överste Delangs motsats – en kaxig visionär med örnkoll.
