För ett par veckor sedan publicerade GP mina två artiklar om Higab och i dag sitter jag på material till en hel bok. Det var med mailen som med Higabs tombola – du minns den där som personalen brukar dra lotter ur på frukostmötena – det bara rasslade till. Och inte en enda av de närmare hundra läsarreaktionerna nyanserade bilden: ”Det mesta Higab gör är sanslöst undermåligt”, konstaterade en professor i byggnadsvård.
En del av e-breven avslöjade ren vanvård:
”När Vegapojkarna i Gathenhielmska reservatet klagade på att det var dragit skickade Higab dit några byggare som spikade upp gipsskivor över 1700-talstapeterna”, skrev läsaren Adam Cwejman. En blunder som skedde för knappt tio år sedan bekräftar Ebbe Stanislaus, den av Vegapojkarna som fick det hopplösa uppdraget att hitta ersättningstapeter.
”Här regnar in på ett tiotal ställen”, meddelade en representant för Röhsska. ”Vi har fått packa ihop vårt bibliotek och evakuera stora delar av vår källare för att Higab inte lyckats täta taket.”
Och enligt en antikvarie som tidigare arbetade på stadsmuseet: ”Ladugårdslängan i Kungsladugård brann ner 2003, men Higab har fortfarande inte återskapat den. Man verkar mer intresserad av att bygga nytt.”
Andra klagade på hyrorna. Förstås, det gör vi ju alla emellanåt. Men eftersom Higabs vision är att ”levandegöra byggnader som stärker Göteborgs konkurrenskraft” blir det lite knasigt när hyrorna sätts så högt att de dödar. Som Kvibergs militärhistoriska museum – den förste september stänger man efter 22 års verksamhet. ”Orsak: Higabs krav på marknadsmässig hyra”, mailade Lennart Carlsson, museets ordförande. Eller Angereds boxningsklubb, som ända från början var påtänkt som hyresgäst i Angereds sim- och ishall, men till slut bara erbjöds ett källarutrymme – till en årshyra på cirka en miljon kronor. ”Jag undrar hur Higab tror att kommunens fattigaste ska få råd med hockeyutrustningen”, säger boxningstränaren Tommy Andersson när jag ringer till skyddsrummet där klubben huserar. Utrymmet i Angered arena står fortfarande outhyrt.
Lika kortsiktiga ter sig även vissa av bolagets fastighetsaffärer. ”När Higab behövde pengar för att finansiera byggandet av Gamla Ullevi sålde man det k-märkta kommunalhuset i Hovås från 1920-talet till en privat fastighetsägare. Idag är underhållet eftersatt och ägaren hoppas nog få riva”, enligt en Hovåsbo. I samma veva, 2007, såldes en centralt belägen fastighet på Backaplan: ”Därmed missade kommunen den värdehöjning som en exploatering av området kan leda till”, skrev en arkitekt och tidigare anställd på stadsbyggnadskontoret.
Snacka om nitlott.
SKRIBENTEN
Mark Isitt är arkitekturkritiker och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Higab.
