Mark Isitt: Avenyn – helvetet på ­göteborgska

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Ett bra resereportage fångar en stads själ.

Det pinpointar platser bortom turiststråken, platser rika på karaktär, platser där lokalbefolkningen kan vara sig själva en stund.

New York Times lyckades alldeles utmärkt i denna föresats när man uppmärksammade Göteborg i söndagstidningen den 7 oktober. Amerikanerna hade spejat ut från sin snövita glasskrapa vid Times Square och upptäckt bland annat Röda sten, Långgatorna och kafé Bar Centro, till och med Strömmingsluckan som är ett litet gatukök på hjul på en asfalterad bakgård på Magasinsgatan som serverar stekt strömming med potatismos och lingon för 55 kronor.

ANNONS

Åtminstone var det vad Strömmingsluckan serverade innan New York Times-artikeln trycktes i miljoner exemplar och distribuerades över världen. För vi vet ju alla hur turistindustrin fungerar. Som en gubbsjuk galning, ungefär. Vi söker det oförstörda, det naturliga, men blir på så vis också anförare av förändring. Vi förvanskar det vi säger oss vilja bevara. Vi dödar det vi älskar. Och när vi förvandlat lingon till ketchup och strömming till hamburgare har vi förvisat Strömmingsluckan och alla de andra originella näringsidkarna till helvetet självt.

Eller som helvetet heter på göteborgska, till Avenyn.

Avenyn nämns knappt med ett ord i reportaget. Journalisten smiter in på Konstmuseet och Hasselblad och Röhsska, men besöker ingen av gatans butiker, restauranger eller nattklubbar. Så klart. För på Avenyn finns ingenting av Göteborgs själ kvar. Den försvann redan på 50-talet i och med att förträdgårdarna togs bort och bottenvåningarna gjordes om till butiker.

Snarast framstår den gamla paradgatan idag som ett paradexempel på hur illa det kan gå när kortsiktiga vinstintressen tillåts styra. Detta vet kommunen, för en tid sedan la man ut på ett arkitektkontor att se över gatan. Och är det något dessa arkitekter kan lära av New York Times lista är det vikten av ”autenticitet”; så gott som samtliga av de utsedda platserna springer ur en stark tradition och representerar ett kulturarv som är unikt för Göteborg.

ANNONS

Om Avenyns upprustning skulle styras av liknande principer, om gatans historia skulle respekteras, dess ursprung som flanörstråk prioriteras, då skulle förstås omdömet bli ett helt annat den dag New York-reportern eventuellt återvänder. Och skulle arkitekterna våga reducera shoppingen och buslivet radikalt, då finns det ingenting som hindrar att gatan klassificeras som ”Värd en omväg”.

Det där sista är ett omdöme som resebibeln Guide Michelin använder sig av.

Ett omdöme som på sätt och vis passar in på Avenyn redan nu – kör runt så slipper du se eländet.

är arkitekturskribent. För övrigt anser han att planerna på en bangårdsviadukt bör förstöras.

ANNONS