Sheryl Lee gjorde sig känd i serien Twin Peaks.
Sheryl Lee gjorde sig känd i serien Twin Peaks.

Maria Näslund: Jag fantiserar om Twin Peaks

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Har jag svårt att sova kan jag alltid tänka på robotar med namn hämtade från registreringsskyltar till bilar eller på långa skägg och spetsiga öron som vandrar i bergen; John Blund kommer på stört.

Jag inser att detta inte på något sätt är acceptabelt och försöker därför att förstå. På mellanstadiet handlade det om att få killen jag var kär i att se mig. Wow, sa jag beundrande åt affischen på hans vägg från tidningen Okej som visade någon lurvig figur från den då superheta filmen Jedins återkomst.

Wow, här står jag och beundrar en nalle som håller en stav och låtsas att jag bryr mig om Luke Skywalker. Med åren blir man något mindre inställsam och jag kan härmed bekräfta att jag har somnat under en pressvisning av en Sagan om ringen-film. Visst, det är en annan filmserie men vandringsstav som vandringsstav, som man brukar säga.

ANNONS

När barnen gick på dagis kom tawashfasen strax efter pajdömäfasen (tog ett tag innan jag fattade att det var Spiderman), men annars har det varit ganska lugnt. En och annan Darth Vader på kalas, några lysande svärd och ett antal rymdskepp av Lego som seglat förbi – men inget man har behövt fördjupa sig i.

Förrän nu. The force awakens har tagit över världen och alla ska med. Jag läser långa reportage och initierade filmrecensioner i både amerikanska och svenska tidningar, men får bara mer lust att gå och se En underbar jävla jul eller Snobben.

Jag kommer aldrig att förstå och för mig är Harrison Ford för alltid Indiana Jones. Men när jag ser filmklippet från premiärvisningen på en bio i USA är det en sak jag begriper: den galna peppen. När filmen plötsligt avbryts blir det snart upploppsstämning och när den sedan startar för långt fram skriker folk i ren desperation. De har väntat i år på just detta tillfälle, kanske oroat sig för att någon ska prassla med godispapper, och så slutar det med simpel teknikpanik.

Jag kan redan nu fantisera om kvällen när Twin Peaks kommer tillbaka till tv:n. Inga mobiler, inga tilltugg, bara total tystnad och respekt. Premiär 2017 är senaste löftet från David Lynch och han har nyss skickat en aptitretare där vi ser den klassiska skylten avtäckas. Så nära, men ändå så långt bort. Jag vågar inte riktigt tro på det än.

ANNONS

Den enda jag känner som bryr sig lika mycket som jag, är skeptisk. Mästerverket kan ju aldrig bli bättre, menar han. Kanske inte. Men det spelar ingen roll. Ugglorna är inte vad de verkar, kaffet är damn good och ett vedträ såg något den där natten. Agent Cooper är tillbaka och det är alldeles, alldeles underbart.

Mitt nyårslöfte blir att (än en gång) se om de två tidigare säsongerna av Twin Peaks och att lära mig att dricka kaffe black as midnight on a moonless night.

Den där kraften får vara hur vaken den vill. Snart händer det igen.

ANNONS