Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Margit Sandemo var framför allt känd för sin bokserie Sagan om isfolket. Bild: Roger Turesson TT/DN

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Margit Sandemo kicksparkade in dörren till flickrummet

Igår gick Margit Sandemo bort. GP:s Johanna Hagström minns en författare som gav ungdomar en drömsk trollskog, och fick dem att börja sträckläsa.

Flickrummet blev sig aldrig likt igen, efter att jag som tolvåring började läsa Margit Sandemos släktskröna Sagan om isfolket. Hon kicksparkade in dörren till allt det där okontrollerade, mystiska och förbjudna som var den mörka kontinenten ”Pubertetens” fantasivärld.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag och mina jämnåriga tjejkompisar (och ett antal killar, men de fick smyga ännu mer än vi) fullständigt slukade alla de 47 delarna i bokserien. Jag kan inte minnas att jag ägde någon bok, det var tummade exemplar från någons storasyster som gick runt mellan oss.

Det som för vuxna var snabbläst underhållning för stunden; en frodig saga om kampen mellan ont och gott, med andeväsen, spänning, humor och erotik, var för oss något mycket större.

Vi levde oss in i det actionfyllda livet hos hjältinnorna Silje och Sol så till den milda grad att vi dyrt och heligt lovade varandra att vi skulle döpa våra ofödda döttrar efter dem. Visserligen var Silje och Sol sådär obegripligt nätta, storbystade och vackra som alla andra onåbara förebilder vi matades med, men de var inte ofarliga. Sol hade ihjäl 17 människor under sitt liv, det fanns inget Starlet-milt över hennes dramatiska öde.

För många blev också Margit Sandemos böcker en språngbräda in i läsandet, unga som tidigare inte knäckt läskoden började plötsligt sträckläsa, något hon i intervjuer uttryckte stolthet över. Hon, som lär ha ansökt tre gånger till norska författarförbundet och fått lika många avslag, fick till slut kungens förtjänstmedalj för att hon väckt läslusten hos det norska folket.

Nu har Margit Sandemo gått bort, 94 år gammal. Hon var produktiv in i det sista, ett tag snittade hon på sex veckor per bok och så sent som i våras skrev hon på sin 184 bok.

Kontakten med andevärlden var en självklarhet för Sandemo och hon berättade att hon fick idén till isfolket när hon såg en kyrkomålning som föreställde djävulen bakom en kvinna som kärnade smör. Hon kunde sannerligen konsten att berätta en saga så att det gick rysningar av skräck och njutning genom åhörarna.

Att hon också vävde in mycket humor i böckerna var säkert uppenbart för många vuxna, men det gick oss pubertetsläsare förbi. För oss var det ren skräckblandad upplysning. Margit Sandemo gav oss en trolsk granskog där vi kunde hänge oss åt fantasier om den skrämmande vuxenvärld som vi såg komma vältrande mot oss, ur oss.

Inte konstigt att skådespelaren Julia Dufvenius inläsning av isfolketböckerna har blivit en succé hos ljudbokstjänsten Storytel. Deras prenumeranter är 47 år i genomsnitt och 75 procent är kvinnor. Genren kallas romance fantasy. Det känns lite blekt. Sandemos fantasivärld var mörkare och mer otyglad än så. Eller som hon själv, som 90-åring uttryckte det i en intervju i Sydsvenskan: ”Den som säger att det är trams har inte förstått någonting.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.