Författare är Fredric Bedoire, professor emeritus vid Konsthögskolan och vice preses i Konstakademien med drygt 30 historiska böcker bakom sig. Härom månaden fick han Stora historiepriset och förra året Stora fackbokspriset.
- När vi fann så många fina bilder kunde jag inte låta bli att spinna vidare på dem. De är så förtätade och uttrycksfulla och det var en aha-upplevelse att hitta bilder som inte var tänkta för undervisning utan privata, säger han.
Bilderna ger en inblick i turismens framväxt under senare delen av 1800-talet. Det har alltid funnits folk som rest, som gesällvandringar eller adelns bildningsresor, men utbyggnaden av järnvägar i Europa skapade helt nya resemöjligheter. Plötsligt tog en resa från Hamburg till Paris futtiga 30 timmar! Visst, i dag tar den resan 8,5 timmar med tåget (och 1,5 med flyg) men jämfört med diligens var det en revolutionerande förbättring för dåtidens resenärer.
Resenärerna fick dock vara härdade. Någon värme fanns inte, ej heller några restaurangvagnar. Franska Compagnie des Chemins de fer du Nord införde visserligen små platta järnlådor med varmt vatten man kunde sätta fötterna i, under den 32 timmar långa resan Paris–Bryssel, men bara för förstaklasspassagerarna. Generellt var det först framåt århundradets slut förhållandena började bli drägligare för tågresenärerna. Inspiration och idéer kom ofta från USA, med sina långa järnvägsresor över prärien.
Även om antalet resenärer steg kraftigt under 1800-talet var längre resor ändå något som låg utanför de flestas ekonomiska möjligheter.
- En resa till världsutställningen kostade ungefär lika mycket som en halv årslön för en svensk arbetare, berättar Fredric Bedoire.
Vart reste då de nya turisterna? Till ungefär samma typ av resmål som i dag!
- Det fanns en fascination för metropoler – Berlin, Paris, London, Rom ... – man ville se boulevarder, varuhus och stora museer. Men man sökte också naturupplevelser, Schweiz var populärt, och badorter, som Ostende. En skillnad var dock att semesterresenärerna var totalt ointresserade av det fattiga och pittoreska. Det skulle vara modernt och storslaget, avslutar Fredric Bedoire.
