Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Attlingar.jpg
Rör sig mellan världar. Från makrokosmos som utgörs av ett FN-möte i Hong-Kong till ett mikrodito i den västerbottniska naturen. Bild: mostphotos

Lyckad förening av klimatpolitik, tonårsångest och trolldom

I en vagt dystopisk men igenkännbar nära framtid möter gamla legender klimatpolitik i en allt snabbare kollapsande värld. Kajsa Bergström Feiff har läst första delen i Mats Söderlunds trilogi Ättlingarna.

UNGDOMSROMAN

Mats Söderlund

Ättlingarna: Hotet

Rabén och Sjögren

Poeten Mats Söderlunds roman Ättlingarna: Hotet utspelar sig i Sverige om ungefär femtio år. Klimatkrisen har hela världen i ett järngrepp och folkvandringarna är ett faktum. Dricksvatten är en bristvara och därmed storpolitik. I Västerbotten, där Jenny och hennes syskon bor med sin mamma sedan Jennys far försvann under mystiska omständigheter för fem år sedan, är det trettio minus eller kallare från september till mars sedan Golfströmmen kyldes ner av de smälta isarna. Överallt finns det klimatflyktingar – billig arbetskraft utan grundläggande demokratiska rättigheter – som refereras till som ”gästisar” och nu är ett självklart inslag i den svenska vardagen. Samtidigt kokar något under ytan och mångtusenåriga legender och myter visar sig plötsligt ha en helt annan och mer konkret roll i världen än man någonsin kunde trott.

Marknaden för fantastik med episka anslag för ungdomar har visserligen exploderat de senaste åren med Hunger games och svenska Engelsfors-trilogin som några av de mer framstående exemplen, men Mats Söderlund har med en respektlös blandning av action, norrländsk naturromantik, klimatdystopi, tonårsångest och gamla trollmyter tveklöst karvat ut sin egen nisch med en värld som inte påminner om någon annans. Om inte annat så borde landets alla svensklärare skramla till en ordentlig blomsterbukett åt honom för bragden att låta en ungdomsroman nylansera den ljuvliga dikten Suckarnes mystär av Erik Johan Stagnelius.

LÄS MER: Nyckeln är fantasyns svar på magisk realism

Ättlingarna: Hotet är den första delen i en trilogi, men en maffig tegelsten i sin egen rätt, nästan till bristningsgränsen fylld av författarens uppenbara kärlek till sin egen, imponerande väl sammansatta värld. Omsorgsfullt har han tagit sig tid med allt från maträtter och subkulturssmink till sociala medier och globala politiska system. Att doppa tårna i Söderlunds universum i sig är smittande inspirerande, som att få titta in i någon annans minutiöst välarbetade dockskåp och sucka imponerat åt hantverket och känna hur det kliar i fingrarna efter att själv få leka med dockorna.

s%C3%B6derlund_mats_1.jpg
Författaren Mats Söderlund. . Bild: Göran Segeholm

Tyvärr gör samma detaljrikedom och entusiasm det också svårt att följa med i alla svängar, eftersom förälskelsen i miljöer och karaktärer omöjliggör ett fast fokus. Vi får följa händelseutvecklingen ur åtminstone åtta olika jagperspektiv och kastas utan pardon mellan makrokosmos – ett FN-möte i Hongkong om vattenfrågan där Jennys mamma deltar – och mikrodito – Jennys och hennes syskons plötsligt omkullkastade tillvaro uppe i Skelleftehamn i Västerbotten och deras respektive tonårsvedermödor.

LÄS MER: Simon Stålenhags Passagen är en sci fi-resa genom skymningslandet

Men trots de något trassliga trådarna – bara mängden olika namn att lägga på minnet skulle få Tolstoj själv att rodna av otillräcklighet – är ändå Ättlingarna: Hotet något så osannolikt som en bitvis riktigt pulshöjande läsfest om klimatpolitik, utan moralkakor. Såväl klimataktivister som svensklärare gör alltså taktiskt rätt i att hålla tummarna för en succé.

171900_29703269_o_1.png
Mest läst