Sverige är ett land som ingen vettig människa borde vilja bo i: "Hatbrotten ökar, rasismen ökar och islamofobin underblåses i det offentliga samtalet." Så skriver miljöpartisten Gustav Fridolin i sin Från Vittsjö till världen och väcker hos mig lite av samma känslor som Carola. Det är bara för mycket, för salvelsefullt.
Han vill se sin egen bok som "ett brinnande vedträ på en brasa som riskerar att slockna", utan hans röst riskerar den globala rättvisekampen att teoretiseras sönder och bli sekteristiskt utestängande: "Den här boken", skriver han, "vill få pressarna att trycka de breda böckerna igen."
Med denna spretiga reserapport från politiska brännpunkter visar Fridolin hur överväldigande mycket det finns att engagera sig i utanför det parlamentariska arbete, som vi här snopet nog inte får veta särskilt mycket om. Historien hålls ihop av en tämligen sliten mursymbolik - de fysiska, ekonomiska och mentala murarna som skiljer människor åt - och kastar sig innehållsligt mellan snabba möten i gränsdragningens skugga i Tijuana, Sarajevo eller Gaza och civilisationskritik (av västvärlden) med breda penseldrag.
Gustav Fridolin är ju en synlig företrädare för uppfattningen att Sverige för en inhuman flyktingpolitik och att det svenska samhället i sin praktik fungerar om inte öppet så åtminstone smygrasistiskt. När det tolkningsrastret läggs över alla sammanhang avslöjas också kunskapsluckorna. Samma dag som jag i hans bok läser att det har blivit praktiskt taget omöjligt att söka asyl i EU står det i morgontidningen att asylansökningarna i Sverige ökar kraftigt och spräcker Migrationsverkets prognoser.
Ett konkret exempel på hur upprördheten kan lura omdömet är den koppling som görs mellan islamofobi, ett begrepp som aldrig avgränsas, och branden vid Islamic Center i Malmö 2003. I en för boken typisk glidning mellan det stora och det lilla nämner Fridolin fördrivning med religiösa förtecken på Balkan och hur Förintelsen inleddes med brandattentat mot judiska lokaler för att landa i slutsatsen att "därför är en anlagd brand i Malmös moské ... en attack mot hela det öppna samhällets religionsfrihet."
Han glömmer att det fortfarande är okänt vem som tände på och i vilket syfte.
Begravd på ett par sidor i Från Vittsjö till världen finns frågan om fri invandring. Här hade författaren gärna fått argumentera mer utförligt för sin idé; skulle den förmänskliga mursamhället eller är vi för evigt bundna att reglera migrationen? För att komma till rätta med världens orättvisor hoppas Gustav Fridolin på dem han kallar "människovännerna"; kanske är det för att han stött på för få sådana i riksdagen som han slutar redan efter fyra år.
