Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

America Vera-Zavala. Bild: Lisa Thanner

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Låt mig prata om den rasism jag ser

I måndags avbokades America Vera-Zavala i sista stund från att vara med i Aktuellt. Nu skriver hon om en valrörelse där rasismen blivit tongivande och där media viker ner sig.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Aktuellts fråga var: Hur mår ideologierna i valrörelsen? Mitt svar när jag bokades in: ideologierna mår utmärkt, det är en mer ideologisk valrörelse än på många år, rasismen som ideologi är väldigt tongivande. Men några timmar innan debatten ska börja ringer SVT:s programledare Nike Nylander och vill "försnacka".

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När hon hör mina åsikter blir hon nervös, säger att hon känner att det är en "för stor sak att säga" och ber om att få ringa upp en stund senare. Kort därefter bokar hon av mig. Trots att jag på inget sätt har gått emot deras upplägg i studion har den "opartiska programledaren" värderat min åsikt som för kontroversiell och opassande.

LÄS MER: Burka songs-debatten visar rättsosäkerheten för muslimer

En avbokning är ingen stor sak, det görs ofta i tv- och radiosammanhang. Men detta är bara ett litet exempel i en större tendens där rasismen paradoxalt nog dagligen normaliseras, samtidigt som benämningen av densamma måste avgränsas och diskuteras för sig.

Valrörelsen har utvecklats till en mardröm för alla oss som inte har rötter i det här landet.

Rasismen är tongivande. "Invandraren" konstrueras med statiska egenskaper och ställs mot svenska värderingar. Hårda krav formuleras som antyder att de som kommer hit inte vill integrera sig. Etniska grupper görs till förövare. Våldtäkter, kriminalitet och fattigdom beskrivs som importerade problem som bara kan lösas om vi stoppar invandringen.

"Invandraren" är problemet som måste lösas. Förslagen är många.

Socialdemokraterna presenterar program där förvar av asylsökande ses som trygghet och barn till papperslösa ska förlora rätten att gå i skolan. Moderaterna gör utspel om att asylsökande ska tvingas lära sig språket. Liberalerna vill förbjuda religiösa friskolor och Kristdemokraterna ska stoppa no-go zonerna. Tiggare ska förbjudas och justitieministern twittrar att gratis kollektivtrafik för unga endast kunnat ske på grund av en skärpt migrationspolitik.

Efter andra världskriget fanns ett konsensus om hur farligt det var att peka ut enskilda grupper som orsaken till samhällets problem. Det samförståndet har de högerextrema partierna i Europa sedan länge övergivit. Det som är nytt i årets valrörelse är att socialdemokratin och moderaterna nu också överger detta konsensus.

Att rasismen som ideologi är tongivande gör varken partier eller partiföreträdare till rasister. Att använda sig av en rasistisk ideologi kan göras av olika skäl. Ett kan vara strategiskt. Och precis som det är ett av de mest ideologiska valen på länge så är det också ett av de mest strategiska.

Sverige befinner sig i ett svårt parlamentariskt läge. Socialdemokratin går mot sitt sämsta val någonsin och i desperation för att inte släppa regeringsmakten tar man till ett klassiskt knep. Att inte Sveriges medier på ett tydligare sätt granskar och ifrågasätter denna förskjutning är ett svek som är svårt att förlåta.

Samtidigt som jag säger till Nike Nylander det jag inte får säga i Aktuellt så har Ebba Bush Thor (KD) varit först ut med sitt tal till nationen. Rubriken på SVT.se är:

"Böneutrop riskerar att underlätta för de som vill skapa parallellsamhällen".

Ett tydligare exempel på politikernas tal går inte att få.

Men jag får inte analysera det jag hör att de säger.