"Den som verkligen värnar om språket bör se till att själv försöka äga det" tycker GP:s kulturchef Björn Werner.
"Den som verkligen värnar om språket bör se till att själv försöka äga det" tycker GP:s kulturchef Björn Werner.

Låt inte alt-right förstöra lusten till språket

GP:s kulturchef Björn Werner om att det står alla fritt att fylla orden med innebörd.

ANNONS

Språket är plastiskt och ägs av ingen. Samhällsideal och ideologier förändras, och språket och tanken med dem. Det som var ett skällsord igår kan vara ett honnörsord imorgon.

Detta är i grunden inte så mycket ett problem som det är ett faktum. Trots det ägnas just nu en hel del oro åt att delar av extremhögern håller på att skapa en ny ordflora för att ersätta den gamla. I SVT:s Uppdrag granskning (28/8) beskrivs hur den livskraftiga alt-right-högern har detta som aktiv strategi för att långsamt vrida svenskarnas världsbild åt ett annat håll. Mänskliga rättigheter blir till godhetsknarkande, PK-media blir namnet på den fria pressen.

ANNONS

Oron är lätt att förstå. Vi har sett det hända förut: den tyskjudiske filologen Victor Klemperer beskriver detta väl i Det tredje rikets språk, utgiven 1947. Hur grundläggande ord i det tyska språket långsamt skiftade i betydelse. ”Fanatisk” och ”blind” fick i det totalitära Nazityskland så en positiv laddning. ”Jude” associerades med negativa adjektiv tills ordet jude självt kunde användas som ett negativt värdeord.

Men i Sverige sitter ingen Joseph Goebbels vid makten. Ingen enskild åsiktsströmning äger dagordningen. Vi lever i ett fritt land och ordet bör därför också i fortsättningen vara fritt, även för den som försöker nydana det. Att rygga tillbaka för nyhögerns ofta finurliga, om än grova, omskrivningar tror jag därför är att bita sig själv i svansen. Det gör en nämligen ironiskt nog mer kulturkonservativ än den faktiska våg av nationalchauvinism som just nu upplever sin tids 1968. Risken blir att Sverigedemokraterna och deras anhängare är de enda som tittar framåt och sveper språket med sig, medan det gamla står och försöka dämma upp floden med utgångna upplagor av SAOB.

Den som verkligen värnar om språket bör istället se till att själv försöka äga det, för att återuppväcka ord som efter 70 år av fred i Europa börjar få en utnött och lite dammig ton. ”Yttrandefrihet”, ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter” har gått från brinnande facklor av hopp till pyrande rester i en kakelugn. Inte för att de inte är viktiga utan för att de tjatats om till leda i tider där deras värde varit självklara. När de inte längre är det, är det hög tid att alla som står upp för värderingarna också vågar använda dem. Inte bara som trötta klyschor, utan som vassa vapen.

ANNONS

Och på tal om att använda språket som vapen och ändra innebörd efter ideal. Språket är plastiskt. ”Sanningssägare” och ”Sverigevän” har redan ett löjets skimmer över sig. Visst är vissa riksdagsledamöters kränkta kväkanden en sorts snöflingebeteende? Och alla dessa alt-right-marodörer i kommentarsfälten? Om ni frågar mig är de ondhetsknarkare, hela bunten.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS