Den senaste tiden har det gått att läsa i tidningen att det är oroligt på världens börser. För en utomstående är det svårt att förstå vad det betyder. Ekonomen Yanis Varoufakis, tidigare Greklands finansminister, vill med Talking to my daughter about the economy råda bot på det. Han har skrivit boken som ett tänkt samtal med sin tonårsdotter, och för att hålla hennes intresse vid liv förklarar Varoufakis komplicerade ekonomiska samband med livfulla exempel och tankeexperiment. Automatiseringen förstås med filmen Matrix, arbetsmarknaden med Kung Oidipus.
Varoufakis är genomgående kritisk mot kapitalismen, och med kulturhistoriens hjälp ger han en marxistisk historielektion om hur den växt fram. Han berättar inlevelsefullt om hur historien om Faust, han som skriver kontrakt med demonen Mefistoles, varierar med det ekonomiska system den berättas i. Premissen är alltid densamma. Faust får ett antal års lycka och framgång, och när tidsfristen är ute måste han – med Varoufakis ord – betala sin egen själ i ränta. I Marlowes 1600-talsversion hamnar Faust i helvetet när tiden är ute, eftersom kontrakt vid den tiden kändes skrämmande, och räntor var syndiga. Två hundra år senare döms Faust inte längre till evigt lidande: i Goethes berättelse blir han befriad från sin skuld och hamnar i himlen.
LÄS MER:Doktor Faustus – en gnällpelle som vill bli kändis
I ett underhållande kapitel beskriver Varoufakis hur banklån fungerar som en tidsresa. Genom ”svart magi” kan bankiren sträcka sin hand genom en portal till framtiden, och dra tillbaka pengar. Med metaforen som bas förklarar Varoufakis sedan hur bankkriser uppstår, och hur pengar kan skapas ”ur tomma intet”. Hela tiden är tonen avväpnande men aldrig förminskande. Det gör att man inte blir särskilt provocerad, ens när det är provocerande.
Undantaget är när Varoufakis konspiratoriskt beskriver hur massmedia och religion skapats för att tvinga fram lydnad och lojalitet med den härskande klassen. Eller när han i sin iver att kritisera kapitalismen hyllar både feodalismen och det föragrara samhället. Den livegna bonden framställs som lycklig och problemfri, och de ”ädla vildarna” levde i harmoni med naturen och varandra. Först när kapitalismen gjorde sitt intåg skapades fattigdom, svält, och elände. Tanken är märklig mot bakgrund av att nästan nio tiondelar av jordens befolkning levde i extrem fattigdom 1820 medan bara en tiondel gör det i dag. Kapitalismens svagheter gör inte tidigare ekonomiska systemen bättre.
LÄS MER:Varför läsa Wolff
Varoufakis är kanske egentligen inte bäst på att beskriva hur ekonomin fungerar, utan på att illustrera den marxistiska förståelsen av hur den gör det. Det är i sig ingen nackdel, läsningen är betydligt trevligare än annan tung marxistprosa. Mot slutet av boken argumenterar Varoufakis för att vi bör ställa centralbankerna under direkt politisk kontroll, ge alla gemensamt ägarskap över robotarna, och straffa bankirerna. Oavsett vad man tycker om förslagen kan man efter att ha läst boken förstå vad de betyder.
