Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Björn Larsson, Evin Ahmad, Pablo Leiva Wenger

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Kul och egensinnig föreställning

    Vem är du om du inte har papper? Folkbokförarna på Folkteatern är en kul och egensinnig föreställning. Lis Hellström Sveningson ser människorna bakom samhällets sorteringssystem.

    Personnumret är nyckeln till samhället och personbeviset är kvittot på att du finns i systemet. Att du finns. Tusentals människor väntar på att passera det nålsögat.
    Vem är du om du inte har papper? Och vad säger egentligen dessa papper om ditt liv?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    I sin nya pjäs Folkbokförarna vill dramatikern Alejandro Leiva Wenger fästa uppmärksamheten på de existentiella dimensionerna i identifieringsprocesserna och han sätter människorna som hanterar pappren, snarare än de sökande, i centrum. I Frida Röhls regi blir det en tankeväckande och underhållande kväll på Folkteaterns stora scen.
    Kontoret har blivit en populär miljö för att undersöka människans villor och relationer. Carina Perssons öppna scenrum markerar några arbetsplatser med pappershögar och tangentbord, men det intressanta är hela det universum som hon skapar med genomsläpplig jalusi, spegel och ljusets hjälp. En jättelik diskokula skickar rörliga tecken runt i rummet, en aning om den information som fångas i de åtråvärda dokumenten.

    Uppsättningen har fått beteckningen musikal och Amina Hocines underbart svävande musik är en viktig del i denna rymd. Hocine och Julia Schabbauer är självklara i sin närvaro på scenen. Men formen ställer sig fri från traditionell musikalshow. Här handlar det mera om pratsång där texterna – av Leiva Wenger och Magnus Lindman – ger innehåll och stämning en skruvad distans. Ett formgrepp som regissören Frida Röhl behärskar och ensemblen fyller väl.

    Det finns en story; unga Sara (Evin Ahmad) kommer nyanställd till folkbokföringskontoret. Hon är också på jakt efter minnen av sina föräldrar, som omkom när hon var liten. Genom kollegorna introduceras Sara i regler och rutiner. Folkbokförarna är människor, med olika förhållningssätt till arbetet och administrationen. Att hantera tangenter och papper är grannlaga uppgifter. Ett feltryck kan radera ett helt liv. Kontoret är makt omvandlad i koder och kolumner. 

    Aston (Pablo Leiva Wenger) håller på reglerna, men utvecklar en sympatisk förändringsbenägenhet i takt med en djupnande förälskelse. Lena Birgitta Nilsson gör en säker studie i kollegial empati som den trägna mittfältaren Eivor. Exakt i tajming och kroppsspråk. Detsamma gäller Malin Cederbladh, som kontorets kuf. En hukande slitvarg med kreativ potential. Emma Österlöf är besserwissern, som följer alla regler, särskilt chefens – Jonas Sjöqvist. Kardo Razzazis glidare släpper loss som charmör och Maja Uddenberg servar gänget med papper och fyller kontoret med poetisk dans.

    Saras jakt på sin familj är en rätt tunn berättartråd och upplösningen med Björn Larsson som uppdykande, levande historia, är bäst i sin överraskande form. Han brister ut i känsloladdad operasång.

    Drivkraften i pjäsen står snarare Elisabeth Göranssons Bodil för. Denna medelålders kvinna blir exemplet på folkbokföringens nit och brister. Hon behöver en ny legitimation, men upptäcks vara död i registret, fast hon sitter levande på stolen. Med ett rikt liv, som hon gärna berättar om. Vad och vem kan bevisa vem hon är? De olika försöken blir dråpliga pärlor ur systemfelens katalog och Göranssons spel formar ännu ett välfyllt kvinnoporträtt.

    Men alla de andra identitetslösa? Några slinker förbi, omtalade som medvetet – och felaktigt – invandrade i systemet. Ett regelbrott som rinner ut ur intrigen.
    Det som stannar kvar är en kul och egensinnig föreställning. Frida Röhl vågar leka med formen och olika berättarnivåer. Den spelglada ensemblen kliver skickligt mellan. I slutet är diskokulans teckendans i rummet utbytt. Nu är det människorna som snurrar, bortom systemet.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.