Kerstin Ekman ömmar för det vilda

ANNONS
|

Kestin Ekman vårdar ömt det vildvuxna, men har upptäckt att för andra är gränsen mellan det vilda och det odlade diffus.

I sin nya bok skriver hon om blommorna och botanikens svenska hjältar.

Brudbröd och jungfrulin, kattfot, knölvial och gökblomster. Det är lätt att se hur blommorna kan väcka författarens lust, med en poetisk klang i såväl kronbladens skönhet som i dess namn. Men för Kerstin Ekman är det en högst konkret kärlek, en relation som bygger på dagliga vandringar med blicken i marken.

-Men i år, när vintern har varit så lång, har jag haft så stor glädje av flororna, säger hon.

Det är fyra år sedan Kerstin Ekmans essäsamling "Herrarna i skogen" gavs ut, om vårt dubbla förhållande till naturen. Vår längtan till naturen är fast förankrad i våra hjärtan, kunde hon då konstatera - intresset var stort och läsarnas kärlek till skogen äkta.

ANNONS
Har fått läsa på

Tillsammans med Gunnar Eriksson, professor i idéhistoria och avancerad amatörbotaniker, har hon än en gång givit sig i kast med naturen. Deras essäbok "Se blomman" är en kärleksförklaring till växterna, men lika mycket till botanikernas upptäckter genom tiderna. Lusten till naturen och växterna har fått styra, liksom nyfikenheten på pionjärerna bakom såväl klassiska som bortglömda floror.

De två träffades på Heidenstams Övralid, vid invigningen av en naturstig. Båda hamnade på efterkälken, böjda över ekbräken och skogsbingel. För Kerstin Ekman var det en glädje att möta en växtkunnig man som inte mästrade henne, hon som tidigare hållit sig till mentorer i bokform för att slippa överlägsna kommentarer.

-Jag har strövat ensam, och det har inte varit så bra, jag har inte utvecklats. De här tre åren med Gunnar har jag lärt mig mer än någonsin tidigare. Jag har tvingats läsa på, det kan jag tala om för dig! Och det har varit både nyttigt och roligt.
Symbol i dikten

I dikten har blommorna framför allt en symbolisk roll, de är oftast ganska oprecist beskrivna. Bokens titel är hämtad från en dikt av Stagnelius, men känns också igen från "Lettres élémentaires sur la botanique", Rousseaus tankar om inlärning och floristik.

-Titeln är ju helt symbolisk. Det är människosjälen som står där, inte en vit pyrola eller en knärot. När Stagnelius skriver de raderna ser han bara en abstrakt bild av en blomma, men vi vill med boken säga "Se, se verkligen blomman", säger Kerstin Ekman och knackar i bordet.

Hon tar emot i sin Stockholmslägenhet, visar oss till en sittgrupp och lutar sig fram över narcisser i en kruka. I fönstret ligger en vacker ros i en skål, men vid en närmare titt visar den sig vara i tyg. Kanske kunde man tro att författaren till en bok som "Se blomman" skulle ha lägenheten fylld av blomsterprakt, men nej, Kerstin Ekman vurmar för det vildvuxna. Med förvåning har hon fått ett antal propåer från trädgårdstidningar och trädgårdsprogram.

ANNONS
-Jag är ganska elak mot trädgårdar och sommarstugeområden i boken, där man utplånar den naturliga växtligheten. För mig är skillnaden mellan det vilt växande och det odlade stor.

Själv ömmar hon för för hagmarken hemma i Roslagen, vårdar den ömt och rensar bort björksly och örnbräken som annars lägger sig som en brun matta.

Kverulant Martinson

Den kritiska blicken på vårt sätt att ta hand om våra biotoper har Kerstin Ekman gemensamt med Harry Martinson, en av de naturskildrare som både hon och Gunnar Eriksson fascineras av i "Se blomman". Men lika hård i sina omdömen lär hon aldrig bli, han som hellre såg att botanisten satte de egna fingrarna i blompressen i stället för att dra upp de vackra örterna.

-Han är mycket kritisk mot vår civilisation, till och med gentemot blomplockande skolbarn. Det är en sorts kverulans. Jag förstår honom, den kan dyka upp hos mig själv när jag går bland sommarstugorna hemmavid. Men både Gunnar och jag tycker att vi måste acceptera det landskap vi har fått och försöka hitta det värdefulla inom det.
  1. Viktigaste floran hittade hon sent i livet, Carl Fredrik Nymans "Utkast till svenska växternas naturhistoria", utgiven på 1860-talet. Hans botaniska kulturhistoria är utmärkt vinterläsning när längtan efter blomning, frösättning, lavar och örter blir alltför stor.
  2. För Ekman och många med henne var Mossberg/Stenbergs "Den nordiska floran" ett stort lyft när den kom. Vackra akvareller av Bo Mossberg och sakliga, fina beskrivningar.
  3. När hon var barn sparade hon ihop till Björn Ursings flora.
  1. Född: 1933 i Östergötland.
  2. Bor. Med maken på en jordbruksfastighet i Roslagen, i ett nybyggt hus där de kunnat behålla de artrika hagmarkerna i stället för att anlägga gräsmatta.
  3. En minnesvärd upptäckt: Under en sommarpromenad såg hon plötsligt att marken var vit. Det var orkidén vit skogslilja som växte i hur många exemplar som helst. "Det är så fascinerande att det plötsligt uppstår sådana betingelser att den blommar upp, jag hade aldrig sett den där tidigare. Kanske var det för att det var Linnés jubileumsår det året."
  4. Om ogräs: "Inte kan jag tycka att en brunört är ogräs, den är så vacker. Mossa är man så arg på också, jag förstår inte alls. Mossrivare, vad är det? Det är en annan estetik helt enkelt.
ANNONS