Kennelklubben skivdebuterar – efter 30 år

Ni som brukade besöka Göteborgs livescener i början av 90-talet minns kanske syntduon Kennelklubben. Men troligen inte. Efter gästspel vid Schillerskas kulturvecka och ett misslyckat gig på Magasinet som knappt lockade några människor beslutade sig Kennelklubbens Christer Lundberg och Martin Brändström, båda i 20-årsåldern, för att det räckte. Det var dags att lägga ner bandet. Syntpop stod inte högt i kurs och Martin Brändström blev rekryterad av dödsmetallbandet Dark Tranquillity.

– Drömmen var död. Så kändes det verkligen, säger Christer Lundberg när GP når honom på mobilen i Radiohuset på Hisingen där han lägger sista handen vid att förbereda lördagens Ring så spelar vi.

I september tog han och Pernilla Månsson Colt nämligen över det legendariska radioprogrammet från Lisa Syrén som då hade sänt det i 22 år.

– Det är stora skor att fylla, Lisa Syrén är ju fantastiskt bra, men så kände nog Lisa också när hon tog över programmet efter Hasse Tellemar, påpekar Christer Lundberg, som med sin trygga och vänliga röst själv blivit till något av en radioprofil i både P3 och P4.

Bildade sitt band 1988

I flera år har han hörts i en lång rad hyllade program (Frank i P3 som senare blev Christer i P3, Kvällspasset i P4, m.m.) men det var inte som radiopratare han skulle bli känd. Det var som global popstjärna. Så blev det aldrig. Universum ville något annat, eller om det var oturen som grinade dem i ansiktet.

– Vi bildade Kennelklubben 1988 och året efter störtdök synten som genre. När vi skickade ut våra demoinspelningar i början av 90-talet ville de bara ha grunge, indierock eller eurodisko och "sådan skit" var helt otänkbart för oss att spela. Det blev en jävla clash.

Christer Lundberg berättar att han och Martin Brändström hade lagt alla sina pengar på demos, varenda öre de tjänat på att dela ut tidningar eller fått i sina födelsedagskuvert gick till en inspelningshelg i Studio Soundscape. Det var full satsning och alla i deras närhet rycktes med.

Håkan svängde förbi

– Jag minns att Håkan Hellström kom förbi vid nåt tillfälle för att se hur det gick till att spela in i en riktig musikstudio. Allt kändes oerhört stort och jag trodde på fullt allvar att det bara handlade om ett par veckor innan jag hade en villa i Los Angeles.

Men skivbolagen var som sagt helt ointresserade. Refuseringsbreven som droppade in var i bästa fall uppmuntrande, i sämsta all direkt syrliga. Christer Lundberg minns hur det sved när Ben Marlene på Jimmy Fun Music ratade Kennelklubben för ett annat Göteborgsband.

– Han tackade nej till oss och signade plojbandet Broder Daniel. Jag trodde inte det var sant, Broder Daniel ..? De var ju Göteborgs sämsta musiker! Jag ville döda Ben Marlene.

Med facit i hand och rätt många år i backspegeln förstår Christer Lundberg hur Ben Marlene tänkte, både kring att jobba med Broder Daniel och att tacka nej till Kennelklubben.

– (skratt) Jag har fått anledning att ompröva min reaktion, så kan man väl säga, och tycker nog att han gjorde helt rätt val.

Skulle älska musiken

Nu 30 år efter att Kennelklubben först bildades har radioprofilen Christer Lundberg och Dark Tranquillitys upptagne keyboardist/producent Martin Brändström återskapat sin gamla syntduo. Första singeln Höghusmiljonär kom tidigare i höst och i fredags släppte de sin nya låt Till sista droppen. I mellandagarna kommer så ett minialbum med åtta låtar, och därmed sluts också en cirkel för de båda barndomsvännerna.

Vad skulle Kennelklubben modell 1988 säga om dagens band?

–Ja du ... jag vet att de båda tonåringarna skulle älska musiken men säkert bli lite chockade av gubbarna i bandet med långt skägg och turnékropp.

TEXT

Jan Andersson

jan.andersson@gp.se