Redan som 17-åring började hon som scripta. 55 år och 125 filmer senare tilldelas Katinka Faragó en hedersguldbagge för sina insatser inom svensk film.
Att slösa tid på att rabbla årtal och kända namn vore denna rakryggade och effektiva yrkeskvinna främmande. Istället hamnar vi i Budapest 1935. Där fängslas Katinkas regimkritiska pappa, författare och chefredaktör. Tre år senare lyckas den ungerska familjen med knapp nöd fly undan Hitler, och via Bratislava, Warszawa och Helsingfors ta sig till Sverige.
Åter i Budapest 1989 arbetar hon med Kjell Gredes film God afton, Herr Wallenberg. Detaljrikt berättar hon varför filmen - så förskräckande aktuell just nu - var så viktig att göra.
Överallt är hon med och styr upp situationen: när Andrei Tarkovsky ska bränna ner hus i filmen Offret och allt går fel. När Döden ska spela schack mot riddaren i Det sjunde inseglet och scenen måste filmas baklänges. Hon åker båt med Monica Zetterlund på Missisippifloden och går på fest med Lena Nyman och Ingrid Bergman. Hon jobbar med samtidens alla stora, från Hasse Ekman till Maj Zetterling. Störst av allt tycks dock hennes eget tålamod ha varit.
Sist i programmet vänder hon sig direkt till Bergman, på födelsedagen. Och med glimten i ögat spelar hon U2:s poplåt (what more) In the name of love?
Söndagens sommarpratare: Uje Brandelius, musiker och journalist.
