Nationalmuseum har även i år skapat en intressant och inspirerande utställning på Läckö slott. Under rubriken Juvelerarkonst har de samlat dels det man kallar för preciösa ting, i detta fall smycken, dosor och klockor av yppersta kvalitet och utförande, dels donerade eller sällan visade porträttminiatyrer ur museets samling.
Inte helt förvånande börjar det med en historisk kavalkad av privata och kungliga smycken från Napoleontiden. Jag lägger speciellt märke till ett vackert svenskt arbete i form av en spröd hårkam i guld, krönt av en stor ametist från tidigt 1800-tal. Diademet var smycket på modet och formen hämtades från antika smycken.
Lite längre fram, bland smyckena gjorda för män, tittar jag länge på Anjalabroscherna som bars av anhängare till officersupproret mot Gustav III under kriget mot Ryssland kring 1790. Här finns också ett franskt arbete i form av en ring med motiv från stormningen av Bastiljen 1789, utfört i elfenben. Inramningen av porträtten på de kungliga broscherna fångar också min uppmärksamhet och kanske speciellt Pierre Signacs sirliga emaljarbete i ramen kring Karl XI föga insmickrande nuna, från slutet av 1600-talet.
Bland smyckena från 1900-talet finns en utsökt pendang bestående av två halsband med hängen i organisk form, skapade av George Jensen 1914 respektive Agnieszka Knapp 1999 och serverade på platåer tillsammans med Märta Mattssons brosch Beetlejuice, inspirerad av egyptiska skarabéer. Mattsson uppmärksammas speciellt i utställningen eftersom hon är årets mottagare av Nationalmuseums stipendium Unga Konsthantverkare. Hon beskriver bakgrunden till sina ”dödligt vackra” smycken som att hon ser en skönhet i det som andra kanske finner frånstötande.
Efter smyckena följer ett axplock ur Nationalmuseums förnämliga samling av klockor och dosor i alla upptänkliga utföranden. Jag tilltalas av de föreställande brittiska emaljdosorna från 1700-talet för deras okomplicerade, framfusiga formspråk och färggrannhet. De är lättillgängliga och sevärda för den som har tid och lust. För saken är ju den, att en sådan här exposé kräver ett långt besök. Mitt råd är därför att besöka utställningen i kortare etapper så att njutningen består. För det gör den.
