Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

På torsdagmorgonen "flossade" Jan Björklund i Nyhetsmorgon. Sedan dess är ingenting sig likt.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Jan Björklunds känsla för strunt

GP Kulturs Jonathan Bengtsson ser en politiker försöka tala med barn på barnens vis.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det hela är mycket olyckligt, eller något förtjusande. Man får välja. Liberalernas partiledare Jan Björklund stod igår i en morgonstudio och begick ungdomskultur. Han flossade. Flossning är en dans för barn, högre konkretionsgrad än så ger jag er inte. De mentala bilderna kan hos allmänheten då bli tydliga, och i så fall göra oöverskådlig skada.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta var naturligtvis inte allt Jan Björklund begick. När den före detta befälhavaren stod och dansade som en tom kabaretgosse, hans värdighet olustigt undanträngd, sökte han också förmedla ett budskap. Jan försökte kommunicera med barn.

LÄS MER: "SSU vet inte återhållsamhet"

Är det av vikt att politiska företrädare ska förstå vuxenvärldens kulturella ritualer? Givetvis. Är det också av vikt att politiker ska förstå de kulturella ritualerna hos en grupp individer som bär gröna mjukisbyxor med brunsåsfläckar och sover i bilsäng? Denna fråga är något svårare att besvara.

Redan i tidig ålder bör den politiska energin aktiveras, detta är korrekt.

Särskilt idag när känslan av att allting håller på att falla sönder är så nära det vanliga livet. Scen: Du äter en enkel gulasch. Kommer sedan att tänka på att ett rasistiskt parti i gårdagens YouGov-mätning fick flest procent av alla. Är inte längre sugen på en enkel gulasch.

Vi behöver nu någonting att hänga upp våra sorgliga anleten på. Förslagsvis då de unga, eftersom de inte kan invända.

LÄS MER: "En olustig, kristet ihålig produktion"

Men inget barn uppskattar att deras kultur upptas av korta män i beige cargobyxor. Man kan under flossandet riktigt höra hur avståndet mellan Björklund och alla Sveriges småbarn på ett våldsamt, närmast kosmiskt vis växer ut.

Att ställa sig i TV och dansa, detta inför en valrörelse som med lätthet kan betraktas som den viktigaste på flera decennier, är också att underkasta sig samtidens tendens till strunt.

Jan Björklund har en militär utbildning. Enligt källor ska han under denna utbildning ha varit "hård och dominant". En sådan stålkarl ska sysselsätta sig med att bryta itu gamla ekar via ett distinkt hugg med handflatan, inget annat. Ta istället fram detta material i dig Jan, nu när det politiska fältet värker av instabilitet.