Jag tänkte att jag skulle lära mig att lyssna på ljudböcker. Hur svårt kan det vara? Överallt ser man människor med lurar som får i sig litteratur under promenader, på bussresan till jobbet eller medan de blundar i solstolen. Min granne rensar helst rabatterna till Jane Austen och efter en helg i trädgården har hon klämt ett par romaner på både engelska och svenska – och har ordning på blommorna. Själv läser jag på balkongen medan ogräset växer – mer teamwork än multitasking.
Men hur mycket jag än läser så är det alltid en lång kö av böcker som väntar på sin tur. Om man slängde in några ljudböcker mellan varven skulle man ju faktiskt hinna med fler. Dessutom skulle många sysslor bli något mer meningsfulla med en bok i bakgrunden. Strumpsorteringen i tvättstugan har till exempel allt att vinna, liksom städning av badrum eller kylskåp. En klurig pusseldeckare medan man försöker lista ut vem som kidnappat den andra randiga strumpan – det vore väl perfekt? Eller kanske Birgitta Ohlssons Duktiga flickors revansch medan man skurar toaletten?
När jag berättar om mina planer för min mamma är hon positiv men låter också lite tveksam. Själv sitter hon och lyssnar på ljudböcker, berättar hon. Att göra andra saker samtidigt fungerar inte.
Klart att det gör, tänker jag och skaffar ett provabonnemang på en av de stora ljudboks-tjänsterna. Det går trögt till en början. Jag är ovan och retar mig på olika uppläsare som antingen spelar över eller bara är tråkiga. Men mitt stora problem är att jag vill se texten jag läser. Jag vill se var författaren satt kommatecken, njuta av ett perfekt placerat semikolon och titta en stund på en snyggt komponerad mening. En bra uppläsare gör förstås texten rättvisa, men jag saknar att få se hela härligheten och bestämma själv hur texten ska låta i mitt huvud. Vad har man för bokstavskombination när man har behov av att titta på bokstäver?
Jag prövar inledningen på ett par ljudböcker på topplistan, men tröttnar snabbt. Men så ramlar jag på Modemysteriet av Martin Widmark och får en oväntad ingivelse att testa. Med tre barn har jag plöjt en och annan Lasse-Maja och måste säga att jag är rätt glad att alla i familjen har gått vidare till andra böcker. Johan Ulveson är uppläsare och det går inte en minut förrän jag är helt fast. Så här bra har böckerna aldrig varit när jag har läst dem för barnen.
Att matcha uppläsare med bok är med andra ord ett viktigt arbete. Vissa bör läsa sina egna texter, andra inte. Skådespelare är ofta fantastiska i detta jobb, men det gäller att pricka rätt. Efter ytterligare sökande hittar jag Michael Nyqvist som läser sin bok När barnet lagt sig. Det är förtrollande; varje stavelse är rätt och texten är som musik i öronen. Världen utanför försvinner och efter en lång stund inser jag att jag suttit på en stol vid skrivbordet och lyssnat. Ogräset är kvar och strumporna fortfarande singlar, men det är en början. Med lite övning kan jag snart gå och tugga Jens Lapidus på en gång.
