Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bild: Björn Larsson Rosvall/GP

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Jag lovar att flossa runt midsommarstången

    Johanna Hagström om den populära dansen som blivit en social kraft att räkna med.

    Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

    Min sexårige son flossar sig fram i livet. Så fort det uppstår en stillastående situation så börjar de magra armarna pendla fram och tillbaka, höfterna vickar allt fortare, till slut obegripligt snabbt, medan blicken oftast är meditativt fäst på just ingenting.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    För er som inte har barn i förskola eller skola så är flossa alltså årets danstrend som gått fram som en löpeld på skolgårdarna. Ursprunget är lite oklart, men fenomenet fick en jätteskjuts när den 15-åriga youtubern Russel Horning, mer känd som The backpack kid, uppträdde med sin floss dance tillsammans med Katy Perry i Saturday night live. Även det populära spelet Fortnite har hjälpt till med spridningen.

    Allt det här är möjligen lite tråkigt för Samir och Viktor, som ivrigt försökte lansera dansen shuffla i Melodifestivalen i våras. Visst shufflas det till och från i stugorna, men flossa är något mycket större, bra nära en folkrörelse vid det här laget.

    Härom helgen stod jag med sonen och väntade vid ett vanligt, trist rödljus i en vanlig trist korsning. På andra sidan väntade en pappa och hans dotter, som såg ut att vara i 12-årsåldern. Men de stod inte helt stilla. De flossade.

    När min son såg det sken han upp och ropade "Hej!" över trafikbruset. Först stelnade de till, kände vi varandra? Då drog sexåringen igång ett furiöst flossande som svar på deras utsända signal. De förstod! Log och vinkade. Och flossade på tills det blev grön gubbe.

    I all enkelhet var det något fantastiskt som hände där. Mötet. En liten ö av gemenskap där vi dansade tillsammans i glatt samförstånd. Alla var med. Ingen skämdes.

    I amerikanska tv-inslag dök det upp ett klipp häromdagen där en liten pojke flossade på en flygplats och en uniformerad man i säkerhetskontrollen svarade – från en annan våning, genom en glasruta. Gulligt, såklart, och ännu ett bevis på hur mäktig dansen är som universellt språk.

    Fler har sett och förundrats över flossandets sociala kraft. Malin Kling Uddgren skriver i NWT om när hennes sexåring började flossa i en snabbmatskö och lyckades dra med sig okända tonåringar i dansen. "Och jag tänkte att det kanske är detta som blir räddningen. De här pojkarna kanske kommer bli dansande män" skriver hon och kopplar det till en förlorad generation av män som föddes efter styrdansens era och aldrig fick kläm på den avancerade discodansen.

    Jag tillhör också den där förlorade generationen. Jag dansar helst inte nykter, så att säga. Men att flossa är inte svårt (om man inte har ambitionen att sätta hastighetsrekord). Till och med jag fixar en fullt rimlig floss, även i nyktert tillstånd. Och om jag kan, så kan du.

    Därför lovar jag högtidligen att klämma in en floss showdown mellan små grodorna och karusellen vid midsommarstången idag. Jag räknar med full uppslutning av sexåringar, tonåringar och pappor. Och dig, var du än är. Vi ska inte skämmas. Vi ska ha spikraka armar, vilt vickande höfter och ansiktena bleka av koncentration. Det kommer bli fint.