– Jag lyssnar på musik när jag skriver. Många gör inte det, men jag har haft samma musik i mina öron i åratal, säger Jacqueline Woodson.
Under samtalet med GP:s reporter Maria Domellöf Wik berättar hon om vikten av rytm i sina böcker. Hon påpekar att hon har en låtlista på Spotify som i princip aldrig förändras. Den hjälper till att ge en konstant puls som hon sedan kan arbeta utifrån.
– Allt jag skriver läser jag högt. Det måste låta på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt på sidan. Jag skriver, läser upp, redigerar, skriver om, säger hon.
Har en djup respekt för ungdomar
Men om Jacqueline Woodsons Spotifylista är statisk är det desto större förändring i hennes skrivande. Genom åren har hon skrivit ett 30-tal böcker i en rad olika genrer. Allt från poesi till bildböcker.
Framförallt skriver hon dock för barn- och ungdomar. Jacqueline Woodson berättar att hon har en djup respekt för unga människor.
– Jag tror att unga människor är väldigt öppna och hungriga att förstå världen. En sak med att hitta rösten för att konversera med dem genom litteratur, är att du får ha de samtalen. Om social rättvisa och hur det är att vara människa i samhället.
– Till en viss nivå kan jag ha sådana samtal med vuxna, i verkliga livet. Men jag tror att ungdomar går till böcker för att förstå en större värld, säger Jacqueline Woodson.
Upprördes av att hon inte hittade sig själv i barnböcker
Respekt återkommer som ledord i Jacqueline Woodsons skrivande. Detsamma gäller orden representation och motstånd.
Hon berättar att det är viktigt att kunna känna igen sig i karaktärer och historier som barn. Något hon menar att hon själv inte alltid gjorde.
– Jag tror att det var anledningen till att jag började skriva. Jag ville fylla det tomrummet. Jag kände att fanns en sån fräckhet i världen, att man inte placerade mig i narrativet, säger hon skämtsamt.
Hon berättar att känslan troligtvis kommer från hennes barndom då hennes familj konstant förklarat att hon har en rätt att finnas i världen.
– Så när jag öppnade en bok och inte hittade mig själv tänkte jag "vad är det för fel på den här boken", inte "vad är det för fel på mig", säger hon.
Jacqueline Woodson menar att mycket dock har förändrats sedan hon debuterade 1990 med barnboken Last Summer with Maizon. Hon påpekar att man i dag kan hitta alla typer av människor i böcker.
– Det gör mig stolt som författare att se att det arbetet görs, säger hon.
Fick en ny bild av Astrid Lindgren
I maj i år fick Jacqueline Woodson ta emot det prestigefyllda Almapriset. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, som med sin prissumma på fem miljoner kronor är världens största barn- och ungdomslitteraturpris.
I motiveringen lyfter juryn att hennes berättelser låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet.
Jacqueline Woodson berättar att hon efter ha vunnit priset läste allt hon kunde komma över av Astrid Lindgren. Tidigare hade hon bara läst om Pippi Långstrumps äventyr, men när hon fick ta del av resten av Astrid Lindgrens författarskap framträdde en helt ny bild av författaren.
– Jag började se så många likheter i vad vi försöker göra som författare. Den riktigt djupa respekten för barndomen och för barn. Och att bli arg när världen inte gör vad den ska. Jag började se hennes aktivism och parallellerna mellan våra författarresor, säger hon.
Så har du någon favorit?
– Av Astrids böcker älskar jag Bröderna Lejonhjärta. Jag tror att det är min favorit.
Jacqueline Woodson
Född 1963 i Columbus, Ohio men är bosatt i Brooklyn, New York.
Hon debuterade 1990 med barnboken Last Summer with Maizon.
Hon har skrivit ett 30-tal böcker i flera genrer. Framförallt barn- och ungdomsböcker.
I januari 2018 blev hon nationell läsambassadör i USA.
Fyra månader senare tilldelades hon även Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, populärt kallat Almapriset.
Alma-juryns motivering
"Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp."
