En invigningsfest ska vara inställsam och ihålig. Någonting för svårt civiliserade människor som gillar att äta snittar med rökt lax, uppgå i sociala spel och trycka ner alla naturliga impulser till nöje. Sådana är reglerna.
Men alla tre rummen i Gothenburg Film Studios är fulla av någonting som mycket väl skulle kunna beskrivas som intensitet. Du har överseende med Joel Ighes DJ-set. Det är beklagligt. Du tycker nästan inte att El Perro Del Mar är tråkig.
Mingelpotentialen alarmerande hög
Så vänlig är kvällen på Gothenburg Film Studios att du tolererar de långa toalettköerna och de truliga vakterna. Till och med loungen, lika tom på människor som en döende stjärna, blir överkomlig.
En fest för folk i alla åldersgrupper är i teorin förlorad redan innan den har börjat. Ur den bisarra idén om att 55-åringar ska samexistera med 20-åringar kan egentligen bara ondska komma. Filmfestens mingelpotential är också alarmerande hög, inledningsvis. Gubbar drar skämt och kvinnor ler som om någon höll en pistol bakom ryggen på dem.
Alla tycks lojala mot inställningen om att ha roligt - men inte för kul. Dopaminet skrynklar ihop sig i huvudet. Ska detta bli ännu en helvetisk kamp mellan tillkämpade skratt och spänd nackmuskulatur? Ska man behöva producera ännu en social femmil, och sitta på bussen hem och hata sig själv för att man var osann mot precis alla ideal man bär runt i sin sakta sönderfallande kropp? Inte alls.
Artisterna blir mellanakter
Kvällen växer istället ut i någonting, och jag ångrar ordet redan innan jag har skrivit det, riktigt eldigt. Att bara en bråkdel av de som kommer hit bekymrar sig över aftonens uppträdanden är ett gott tecken.
Artisterna blir mellanakter, så inriktade är besökarna på att dansa att de förkastar alla försök till kultur och bildning. Vissa saker blir du givetvis irriterad över. En obehaglig tillställning äger rum inne i ett av lokalens mindre rum vid midnatt. Två identiska människor står och praktiserar yoga, ungefär.
Jag är helt seriös nu: Vad förväntas berusad, stridslysten individ göra med det här? Frågan är riktad mot arrangörerna.
Invigningsfesten lyckas ändå, sina skönhetsfel till trots, paralysera förnuftet i några timmar. Alla kommersiella poplåtar skär bort den intellektuella näringen till huvudet. Den väldiga lokalens rum navigerar bort från Hisingens torra industriområde, mot något större, och träffar rätt.
Det trodde man inte.
