Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Internationella mansdagen, man tar sig för pannan

Vi har drunknat i högtider vi knappt förstår, skriver Emanuel Karlsten.

Det är hög tid för högtider. Inte julen alltså, utan alla de som nu studsat upp, invaderat, trängt sig på. Du vet? Vi hinner knappt andas mellan dem, än mindre förstå dem. På fredag är det black friday, till exempel. En högtid som bankades in i vårt medvetande 2013 och där ännu ingen förstått vad det svarta i fredagen står för. Spelar det någon roll när det man begriper är att man får extrapris på elektronik? Förra veckan lanserades ytterligare en kommersiell högtid, singles day. Ingen förstod varför, men en stor elektronikkedja påstod att dagen är till för singlar att unna sig. Fast även de med partner får unna sig. Det vill säga: dagen är mest en ursäkt för att köpa ytterligare en pryl.

Såhär har det varit under hösten, vi har drunknat i högtider vi knappt förstår. De flesta omfamnar vi men en del är fortfarande för generande för att ta på allvar, som internationella mansdagen i dag. Jag antar att nästan ingen gör tårtor och letar upp en man att fira, eftersom det ... är något som samhället gör 364 dagar om året. Fars dag däremot fungerade bra, vi köpte slipsar och handskar – allt orkestrerat av Nordiska handelssamfundet som en gång i tiden la dagen på senhösten för att inte störa mors dag.
Det är ett väl konstruerat spel av marknadskrafterna, en pedagogisk sällskapsdans in i butikerna. För vi följer ju gärna med. Allra helst om det finns en riktig gammal högtid i botten.

Som halloween. Som även jag firade i år. Eller firade, drabbades av snarare. Drabbades av ett spektakel som pågick i två veckor. Det var så lång tid det ringdes på dörrar om godis eller bus. Det var också så länge inbjudningar till olika halloweenkalas strösslades ut. För ingen vet riktigt vad halloween är och allra minst NÄR. Allhelgonadagen? Alla helgons dag (det finns två!?)? Eller bara en valfri helg i oktober? Vem bryr sig. Till slut förklarade någon att det alltid är dagen före allhelgonadagen och att namnet kommer från en engelsk ordlek på allhelgonaafton: all hallows eve. Hallows eve. Halloween!

Hänger ni med? Ser ni hur det gått till? Visste du om? Man tar sig för pannan. Tills man inser att det mest är USA:s svar på vårfrudagen – högtiden Sverige misstolkade och hörde som “våffeldagen” och sedan dess inte alls firar som vårfrudag utan med våffelfrossa. Och när den dörren var öppnad så gick den inte att stänga: kanelbullens dag, kladdkakedagen och så klart bakelsen under Gustav Adolfsdagen. 
Vi svenskar tycks helt enkelt lättlurade. Svultna på aktiviteter och ursäkter att lyfta vår slitna, gråa höstdagar accepterar vi vilken temadag som helst. 

Problemet är kanske därför inte att vi duperas, utan att det bara är svårt att hänga med? 
Låt mig därför föreslå en ny högtid: hög tid för högtids-dagen. En dag i början på hösten där vi kan läsa in oss på säsongens nya högtider och kanske äta ett högt bakverk. För att få med marknadskrafterna kanske butikerna kan fira med extra höga priser?
Jag är inte säker på att det skulle bli en succé, men det skulle åtminstone sluta cirkeln. 
 

Mest läst