Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Inte en bok för rättvisekämpar

    "En fullfjädrad mindfulnessmanual för borgerlig sinnesfrid" tycker Mats Kolmisoppi om Stefan Einhorns senaste bok.

    Sakprosa

    Stefan Einhorn

    Konsten att göra skillnad

    En liten bok om vårt stora ansvar

    Forum

    Vilken värld vill vi lämna vidare till våra barn? Och vilket är mitt ansvar för utvecklingen? Det är två ödesfrågor som professorn i molekylär onkologi, föreläsaren och författaren Stefan Einhorn ställer i pamfletten Konsten att göra skillnad – en liten bok om vårt stora ansvar. En moralitet som aldrig går på djupet eller ifrågasätter sina utgångspunkter – där den på 150 glesa sidor täcker in allt från tankeexperiment om jordens undergång, via biologiska och religiösa anledningar att vara god, till vikten av att visa uppskattning på arbetsplatser.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Trots sina universella intentioner vänder sig boken till en begränsad läsekrets. Redan i titeln påbörjas utmejslandet av ett ”vi” som påminner om den mytologiska medelklassen med årslön på banken. Den välmående svenska med-borgaren med dåligt samvete ska uppmuntras att dra sitt strå till stacken.

    Hur ska ”vi” göra tillvaron bättre för mindre bemedlade? Och hur gör vi det utan att trassla in oss i farliga frågor om fördelningspolitik och makt?

    Einhorn formulerar sig givetvis inte så, men den moralfilosofi han förespråkar är skräddarsydd för den som hellre skriver avlatsbrev än bekymrar sig om knepiga saker som rättvisa, ett begrepp som lyser med sin frånvaro i Einhorns framställning.

    Bokens moralsoppa tillreds istället så här: Börja med ett rågat mått dygder, blanda ner några anekdoter om enskilda människor som gjort skillnad i världen, tillsätt biologiska bevis på människans godhet och krydda med konsekvensetik. Täck anrättningen med ett ansvarsbegrepp så tunt skivat att det inte går att använda om någon annan än individen. Skänk sedan den färdiga rätten – efter en grundlig konsekvensanalys som maximerat gåvans effekt – till de fattiga. Må därefter bra för att du med Gandhis ord har varit den förändring som du vill se i världen.

    Rent konkret ska man alltså ägna sig åt välgörenhet. Det är den absolut viktigaste punkten i Einhorns predikan. Alla kan bidra med något, och ingen slipper undan ansvar. Eller jo, förresten, det finns några som Einhorn uppgivet slår ut med armarna inför, mångmiljonärer som vägrar att dela med sig. Att avkräva dem ansvar verkar lönlöst. ”Kanske är det bättre att lägga tiden på annat än att stånga pannan blodig mot en mur av likgiltighet för andras lidande”, skriver han.

    Eller så kan man ställa kollektiva krav, försöka ändra skattelagar, engagera sig fackligt eller i ett politiskt parti. Det finns många handlingar som individer kan göra tillsammans för att ”göra skillnad” i världen.

    Omslag till Stefan Einhorns bok Konsten att göra skillnad..

    Det är ingenting Einhorn uppmuntrar till. Istället föreslår han att vi engagerar oss i Sjöräddningssällskapet eller Missing People. Utan tvekan viktiga organisationer, men hur de utgör svaret på ”vårt stora ansvar” är bortom den här skribentens fattningsförmåga. Vad som däremot är tydligt är att Einhorn med Konsten att göra skillnad har skrivit en fullfjädrad mindfulnessmanual för borgerlig sinnesfrid.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.