I rörelse. Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Så inleds en av Karin Boyes mest om-tyckta dikter. Till höger syns Karin Boye som porträttskulptur i brons utanför stadsbiblioteket i Göteborg av konstnären Peter Linde.
I rörelse. Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Så inleds en av Karin Boyes mest om-tyckta dikter. Till höger syns Karin Boye som porträttskulptur i brons utanför stadsbiblioteket i Göteborg av konstnären Peter Linde.

Hon tog sitt liv i en skogsdunge i Alingsås

Den här helgen är det 75 år sedan Karin Boye tog sitt liv i en skogsdunge i Alingsås. Peter Lenken följer hennes sista år, vars spelplats är den lilla staden där stora saker händer.

ANNONS
|

Hon smyger in till doktor Bratts rum på doktorsgården i Alingsås, öppnar hans flaska med sömntabletter och tar en handfull i en pappersstrut.

Sex gånger tidigare hade Karin Boye försökt ta sitt liv. Hela hennes levnad var en strid mellan dödslängtan och livsvilja. Nu hade den mörke medvandraren än en gång svept sin svarta mantel om henne.

Hon är på väg ut. I handen håller hon flaskan med vichyvatten som tabletterna ska sköljas ner med.

Men i farstun tappar hon flaskan. Anita uppfattar situationen och frågar vad som står på. Den svarta manteln lämnade henne. Livsviljan tar åter kommandot. Karin Boye ger ett löfte att aldrig göra om det. Detta var sommaren 1940. Mindre än ett år senare skulle hon bryta löftet.

ANNONS

Varför befann sig Karin Boye i Alingsås? Hon bodde tillsammans med sin livskamrat sedan 1934, tyskan Margot Hanel, på Skeppargatan i Stockholm. Den 1 juni 1940 åkte Karin Boye till Alingsås för att hjälpa sin goda vän Anita Nathorst som var dödsmärkt av cancer.

Mötet blev omskakande. Karin Boye insåg att väninnan varit den enda betydelsefulla i hennes liv. Känslor av djupaste kärlek blommade upp inom henne. Din röst: jag har hört den i tjugo år, och allt vad du har sagt har legat sjunket i mig och glömt, men laddat med makt.

Anita Nathorst var assistent åt en av landets mest kända och omstridda nervläkare, psykoanalytikern Iwan Bratt. Doktorsgården med sina kastanjeträd var ett trähus i två våningar i centrala Alingsås. Iwan Bratt var charmerande och egensinnig, spelade luta i en eka i ån utanför huset.

Karin Boye hade heta dispyter med honom om psykoanalysen som hon tyckte att Bratt förenklade. Psykoanalysen är en del av sannheten, men den är inte hela sannheten, ansåg Boye som själv använt psykoanalys i många år.

Tiden i Alingsås, som skulle vara i elva månader, var en av Karin Boyes mest produktiva, trots kampen mot de mörka makterna inom henne. Samtidigt var denna själsliga läggning starkt förknippad med den konstnärliga inspirationen. Skapandet föddes ur dödskampen.

ANNONS

Nu skrev hon några av sina finaste dikter och slutförde den dystopiska romanen Kallocain. Arbetet med boken beskrev hon som ”ren tortyr” och det ledde in henne i en svår depression. Hon tog sig igenom den i ensamhet och kunde glädjas över framgångarna med Kallocain.

I januari åkte hon till Köpenhamn, inbjuden till en Svensk bokvecka, tillsammans med bland annat Harry Martinson och Hjalmar Gullberg. Inför ett andlöst auditorium läste hon, ”blek och gripen i sin långa svarta klänning”, ur Kallocain, om vad en genomgripande diktatur gjorde med människor. Dagen därpå var romanen slutsåld.

Så var hon åter i Alingsås. Hon kände sig omringad av det svåra och mörka, av slitningen mellan den döende Anita och Margot som väntade i Stockholm och hon plågades av sin oförmåga att stå emot dragningen till död och martyrskap. Därtill det pågående kriget.

Under sådana omständigheter kanske inte doktorsgården var den lämpligaste platsen att vara på. Iwan Bratt hade många patienter som sökt sig till honom i desperation. Flera hade frivilligt lämnat livet.

Karin Boye kände sig mycket illa berörd av det småstadsskvaller som omgav doktorsgården och de underliga människorna som bodde där.

Själv verkar hon inte ha fått så mycket hjälp. I sin Boye-biografi Drabbad av renhet skriver Margit Abenius att det var ”en av livets bistra ironier, att hon gick sitt öde till mötes just i den psykiatriskt skolade miljön.”

ANNONS

I dikter hon skrev den sista tiden kan spåras en strålglans av frid. Sköldmön hade lagt ner sitt vapen. Hon kammade håret bakåt och lämnade pannan fri. Hon öppnade sig för sitt öde. Den 15 april sände Karin Boye en dikt till Svenska familjetidningen med titeln ”De lugna stegen bakom”.

Lyssnar jag, hör jag livet fly

ständigt snabbare nu.

De lugna stegen bakom -

död, det är du.

Så kom onsdagen den 23 april 1941. Karin Boye och Anita Nathorst hade bestämt att de skulle besöka en gemensam vän och därefter gå på bio. När hon fick beskedet att Anita inte orkade blev hon arg och gick tillbaka till sitt rum.Men strax var hon nere i köket hos trotjänarinna Märta Forsberg och la något på en bänk. Karin Boye stod sedan vid dörren och tvinnade en näsduk mellan fingrarna. Hon frågade Forsberg vad klockan var. ”Tjugo över ett” blev svaret. Så försvann hon ut på gatan.

En stund senare upptäckte Märta Forsberg att Boye lämnat sina nycklar på bänken. Det gjorde henne ängslig. Anita Nathorst gick in på Karins rum och såg att sömntabletterna var borta. Hon larmade polisen och föreslog att de skulle söka vid platser där hon och Karin brukade promenera, bland annat ett utsiktsberg vid Nolby. Men polisen letade i Simmenäs utanför staden där någon påstod sig ha sett henne gå av en buss.

ANNONS

På kvällen läste TT i radion: ”Stadsfiskalen i Alingsås har begärt efterlysning av 40-åriga Karin Boye från Stockholm som tillfälligt vistas i Alingsås och som idag försvunnit från sin bostad.”

Spaningarna fortsatte de följande dagarna med spårhundar och militär. Vänner och Karins bror Ulf Boye deltog också. Doktor Bratt menade att Karins sömnmedel, Adofenyl, var svagt och inte tillräckligt för att släcka hennes liv.

Söndagen den 27 april var en solig och varm vårdag, tussilagon hade kommit. Vid halv tretiden på eftermiddagen gick lantbrukaren Carl Gottfridsson en promenad i skogen vid Nolby. Han kom till utsiktsplatsen varifrån man kunde se sjön Mjörn i väster där isen fortfarande låg vid stränderna. Vid ett par stora stenar i den mjuka ljungen hittade han en kvinna ”gråklädd, i nedhukad ställning, med mössan över ansiktet och armarna i kors över bröstet, till synes sovande.” Hon hade en vichyvattenflaska brevid sig.

Doktor Iwan Bratt som undersökte den döda konstaterade att hon frusit till döds. Möjligen hade han eget intresse av en sådan dödsorsak, det var ju han som skrivit ut sömnmedlet. Natten mellan 23 och 24 april var kall med minusgrader. Det borde varit stjärnklart. Vid några tidigare självmordsförsök hade Karin Boye lämnat någon slags signal om vad som var på väg att ske. Var de kvarlämnade nycklarna en sådan signal?

ANNONS

Karin Boyes jordfästning ägde rum den 4 maj. En månad senare öppnade Margot Hanel gaskranarna i köket. I famnen hade hon Karins diktsamling För trädets skull. I augusti avled Anita Nathorst.

Karin Boyes minnesplats i Alingsås är omgiven av ekar och hasselsnår. I dag ser man knappt sjön. Den var här som den ständigt sökande Karin Boyes mödosamma väg slutade. Det är här som de bristande knopparna smärtar som mest.

Karin Boye

Föddes i Göteborg. Familjen hade en stor våning på Vasaplatsen 11. När Karin var nio år flyttade familjen till Stockholm.

Under några år i slutet på 20-talet var hon medlem i den socialistiska föreningen Clarté. Var med och startade tidskriften Spektrum (1931-32). Invald i samfundet De nio 1931.

Karin Boye var några år gift med Leif Björk. Under en vistelse i Berlin på 30-talet bejakade hon sin bisexualitet. Hon inledde ett förhållande med tyskan Margot Hanel. De bodde i Stockholm på Skepparegatan 102.

Karin Boye tog sitt liv i Alingsås i april 1941. Hon är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg. Kvarter 00E gravplats 00289 (i närheten av Östra kapellet).

Diktsamlingar: Moln (1922), Gömda land (1924), Härdarna (1927), För trädets skull (1935), De sju dödssynderna (postum, 1941).

Några romaner: Astarte (1931), Kris (1934), Kallocain (1940).

Minnesstund: På platsen vid Nolbyskogen där Karin Boye hittades den 27 april 1941 arrangerar Alingsås humanistiska förbund i morgon kl 15.00 ett minnesprogram med tal, diktläsning och musik.

ANNONS