Det pågår oavbrutet och överallt, det är alltid tid för fotboll och i synnerhet nu före EM. Alla drömmer om vägen från grusplanen till San Siro, men få når till eliten av kentaurer - affärsmän förklädda till travhästar, som en författare kallade det nyligen. På Världskulturmuseet vänder den nederländske fotografen Hans van der Meer mycket valörrikt på perspektivet. Museet har en ambitiös fotbollssatsning denna sommar med tyngdpunkt i den aktuella utställningen European Fields där van der Meer bevittnar amatörfotbollen i land efter land.
I tjugo år har han följt dessa bataljer på ruffiga grusplaner och sunkiga kohagar där kulmagade och knotknäiga riddare av sorglustiga skepnader fortsätter att hävda sin virila ungdom, ömma menisker och slitna hälsenor till trots. De har sina nationella gester och sitt överraskande skådespeleri och bekräftar därmed vad Blåvittts och Bolognas Kennet Andersson sa vid invigningen - från början fanns det inte en speciell fotbollsplan. Allt var en fotbollsplan. Hela världen, om så bara belägen i ett bortglömt hörn av Europa där medelåldersmän tränade terränglöpning med boll. Hans van der Meer har också passerat Sverige, här ser vi en bild från Knippla med havet i horisonten.
Det är en befriande vacker utställning om lite äldre män i farlig rörelse men som i grund och botten är ett landskapsfotografi för fram växer ett panorama av himmel, kullar och hus i släpljus. Här är det många mil från stora arenan, publiken är färre än spelarna på plan om ingen alls - men vad betyder det? Spelet måste blint gå vidare. Hans van der Meers fotografier påminner mig faktiskt lite om renässansmåleriets skildringar av öppna landskap där någonstans två färggranna trupper legosoldater stormar samman i ett slag ingen kommer att minnas. Rekommenderas.
