Varför behövs kritik? Under de 15 år jag har verkat som kritiker har jag ofta skrivit om saken. Ändå kunde frågan tyvärr ha varit föremål för ännu fler sura utläggningar – en kombination av sociala medier, tidningsdöd och populism har under dessa år gett ett landskap där kritik har lågt marknadsvärde.
Filmen har en särskild position. Dess läge mellan nöje och kultur har alltid gjort kritiken svårplacerad. Och lett till förakt för oss fisförnäma som gillar svartvita albanska filmer om träd men pissar på rullar där urtidshajar jagar människokött i 3D.
Kraven är så att säga annorlunda än på den som recenserar poesi.
Att döma av ett inlägg på HBO Nordics Facebooksida gäller detta i lika hög grad tv. Häromdagen introducerade HBO nämligen ett ”nytt” koncept: ”Ärliga recensioner från riktiga människor. Är du trött på överdrivna, svårlästa och onödigt långa recensioner? Här hittar du ett urval av äkta serierekommendationer – från fans som du.”
Detta är särskilt fascinerande då HBO var kanalen som kring millennieskiftet levererade hörnstenarna till den kvalitativa guldålder som fortfarande pågår. Utan The Sopranos, Six feet under och The Wire hade tv-kulturen aldrig blivit så respekterad som den är. Och kritiker var instrumentella i detta skifte.
Fast till en början var serierna knappt regelbundet omskrivet på svenska filmsidor. I ”gammalmedia” skulle det dröja till The Sopranos nedläggning 2007 innan det på allvar skedde. När vi på sajten Weird Science (idag Tvdags) för över tio år sedan etablerade spetskunnig tv-kritik var ”hotet” dock annat än populistisk folklighet. Vi skrev svinlångt men förhoppningsvis inte svårläst. Att döma av de entusiastiska kommenterarna som bidrog till ett kvalificerat kultursamtal – och därmed med fler tittare åt HBO – förhöll det sig snarare tvärtom.
Nej. Det som utmanade då var redaktioner som lade ut serierna på litteraturkritiker. Jag har sett det hända inom film också – när något anses för kvalitativt är inte filmexperten längre bäst lämpad. Däremot någon som sett Mad Men och vill berätta att ”tv-serien är den nya romanen”. Orättvist eller ej får jag än idag nässelutslag när författare skriver tv-kritik (om de inte heter Lorrie Moore).
Fast HBO har som vanligt fingret på pulsen. Mätinstrument som Rotten tomatoes ersätter idag kritik som ger dålig nättrafik till tidningar. Recensioner finns kvar så länge mediechefer minns att kritik är grunden för kultursamtal. Men hotet är också en instrumentalisering där film blir räknesticka för PR och politik – Svenska filminstitutet backar till exempel inte för att beställa en rapport om mångfald i film av konsulter utan filmkunskap. Detta i en tid då rörlig bild är det främsta propagandavapnet i alla plattformar.
Att den klarar sig utan initierad ämneskunskap – utan reflektion och fördjupning – är alltså inget budskap som HBO är ensamma om. Men utan ett kulturellt kretslopp är risken stor att dumburken inom snar framtid återigen gör skäl för sitt smeknamn.
