Hamlet på ett annat sätt

Dagens repetitioner ska strax börja. På scenen tränar dansaren Arina Trostyanetskaya på en sorts bakåtkullerbytta. Skådespelaren Jonas Sjöqvist kommer in och blir sugen på att prova, hoppar upp på scenen och gör en liknande rörelse men landar med en tung duns.

- Har du värmt upp? undrar hans skådespelande kollega oroligt vid scenkanten.

Nästa försök går bättre, han landar utan att braka i scengolvet.

Hamlet med underrubriken Dåren är tillbaka, är en föreställning där alla på scen fått en större verktygslåda än vanligt, dansarna har fått ord och skådespelarna mera rörelse att jobba med.

Att använda sig av dansare utan professionell träning tillför dynamik, menar koreografen/regissören Örjan Andersson.

- Uttrycket blir annorlunda, det blir mera mänskligt, rörande. En skådespelarkropp är mycket närmare "den vanliga människan". Det kan ibland drabba mera eftersom man kan relatera till en "vanlig kropp". Men en dansares kropp kan göra helt andra saker som också kan få en att tappa hakan.

När det gäller koreograferande känner han sig trygg, det är annorlunda med regibiten

- Där är jag ute på hal is, jag har ju ingen skådespelarbakgrund utan måste vara lyhörd, det finns mycket kunskap hos utövarna.

Skådespelaren Sara Wikström pratar om produktionen som en forskningsresa.

- Det är otroligt spännande, frustrerande ibland, men samtidigt underbart. Jag har lärt mig fantastiskt mycket.

Men när hon ska svara på vad som varit den största utmaningen är det texten hon nämner.

- Det är fruktansvärt mycket text och eftersom det är vers, är vi tvungna att hålla oss strikt till manus.

Dansaren Danielle de Vries tycker inte det varit något större problem att sätta i sig texten, även om hon inte har lika mycket som skådespelarna, det är värre att få ut den. Men nu är det bättre.

- Det är väldigt roligt, jag har lyssnat mycket på skådespelarna och lärt mig grunderna hur rösten ska behandlas, säger Danielle de Vries.

Folkteaterns dramaturg Magnus Lindman har gjort en ny översättning och bearbetat Shakespeares omfångsrika pjäs, den lär ta omkring sex timmar att spela i original, men även om detta inte är en traditionell Hamletföreställning är essensen kvar, försäkrar Örjan Andersson.

I hans tolkning är Hamlet två timmar. Det är långt med dansmått mätt, dansverk är ofta inte längre än en timme.

- Det är tufft att få ihop pjäs och koreografi på åtta veckor. Men det är en häftig text. I Shakespeares pjäser finns allt från buskis till de mest filosofiska resonemang.

Rörelserna och rummet kommer alltid först när Örjan Andersson skapar ett nytt verk.

- I början har jag svårt att höra texten, jag är så inne i rörelserna. Det är först under de sista veckorna jag har kunnat ta in vad skådespelarna egentligen säger. Ju närmare premiären vi kommer ju mer hör och ser jag.

Vad är det i Hamlet som du tagit fasta på?

- Det är nog galenskapen först och främst. Galenskap och makt är otroligt aktuellt idag men tanke på att galenskapen tagit sig ända upp i den politiska toppen. Men här finns också motsättningarna mellan äldre som har makt och yngre som är maktlösa. Som i dagens Rosengård eller i Fittja där ungdomar inte får en chans förverkliga sina drömmar.

Ulla Sundström

ulla.sundstrom@gp.se