847 sidor, 1,2 kilo. Hanne-Vibeke Holst nya roman är ingen lättviktare, i alla fall inte bokstavligt talat. För en typisk bladvändare innebär detta faktiskt ett problem; boken är så tung och otymplig att det krävs starka handleder och stort tålamod för att ens hantera den. Ta med och läsa på bussen på väg till jobbet är inte att tänka på – om du inte kör kånken med förstärkta axelband eller väska med hjul.
Nåväl, pocketversionen lär bli en hit och moderna människor som läser e-böcker har som bekant inga problem med vikten. En redaktör hade dock kunnat stryka ett par hundra sidor utan att tappa berättelsen om läkaren Karoline Branner som flyttar till Genève med familjen för att arbeta med pandemibekämpning inom WHO. Det betyder inte att här finns särskilt många transportsträckor – Holst har ett fantastiskt driv och tappar sällan i tempo. Snarare är det historiens bredd och omfattning med alla sina sidospår och personer som hade kunnat bantas.
Huvudpersonen och hjälten Karoline hinner knappt landa på nya kontoret innan larmet går om en ny influensapandemi. Det blir genast upp till bevis och hon inser snart att arbetet är mer pressande och komplicerat än hon anat – och att hon är en del i ett politiskt spel på hög nivå. Samtidigt ska hon hantera sin uttråkade make Jasper som har huvudansvaret hemma medan han planerar att skriva en roman, vilket förstås inte går som han tänkt. I stället fokuserar han på en italiensk dagismamma med korta kjolar och höga klackar, men också på hennes uppenbart framgångsrike man som inte verkar ha helt rent mjöl i pizzabutiken. Det blir föga förvånande problem på precis alla sätt och vis och Jasper är mer än lovligt naiv, inte minst i jämförelse med sin superstrateg till hustru. Ändå köper man upplägget; Holst är en fena på personskildringar och får liv även i tillsynes uppenbara stereotyper.
Att författaren behärskar kombinationen av relationsdrama och politisk spänningsroman har vi sett tidigare i trilogin Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret, en berättelse som också blev populär tv-serie i SVT. Som pesten balanserar stort och smått på samma läsvänliga vis; här får vi både det stora i det lilla och det lilla i det stora. Och om vissa av intrigens händelser på privatplanet är väl osannolika så är skräckscenariot med en pandemi som snabbt kan skörda ofattbart stora offer otäckt realistiskt. Inte heller den slemmiga chefen som använder sin maktposition för att våldföra sig på den unga praktikanten är särskilt svår att föreställa sig.
Utan att avslöja för mycket kan man säga att här finns alla ingredienser som skulle göra en Hollywoodfilm, eller kanske snarare en serie på Netflix i tolv avsnitt: ett livsfarligt hot, en klocka som tickar allt snabbare, kärlek, otrohet, en loserkille som sviker, en snäll kille som ställer upp och, inte minst, en smart och stark kvinna som löser det mesta.
