1887. Lev Tolstoj (1828-1910) i kretsen av sin familj på Jasnaja Poljana.
1887. Lev Tolstoj (1828-1910) i kretsen av sin familj på Jasnaja Poljana. Bild: APN/TT

Gott om bisarra besökare när Tolstoj öppnade dörren

De kom i horder för att få lyssna till visdomens ord och äta vid hans bord. Ben Hellman berättar om gästerna hos Lev Tolstoj i en oavbrutet intressant bok. Lisbeth Larsson har läst.

ANNONS
|

Det är 1902 och den frejdiga Ida Bäckmann är på väg till Lev Tolstojs fädernegods Jasnaja Poljana. Med sig har hon vännen Alma Sundquist, nybliven läkare och sedermera betydande sexualupplysare. Hästen lunkar långsamt fram längs den gropiga vägen och när de kommer fram får de vänta länge. De är alltså inte på bästa humör när Tolstoj äntligen kommer emot dem i sin enkla bonddräkt och Bäckmann kastar sig direkt in i en politiskt diskussion om hans negativa syn anarkisterna.

På Tolstojs utläggning om att man måste älska sin nästa och fullfölja Guds vilja replikerar Bäckmann impertinent med en fråga om hur man kan veta vad den är. Det går inte bättre när Alma Sundquist tar upp vegetarianismen. Tolstoj var en renlevnadsman, övertygad vegetarian, hatade tobak och drack bara vatten. Det tycker Sundqvist är bra, men hon menar att han går alltför för långt med sina absoluta krav och ställer en kuggfråga om eskimåerna: De måste väl i alla fall få äta animalisk föda. Men nej då, Tolstoj vidhåller: inga döda djur.

ANNONS

Även litteraturen visar sig vara ett minerat område. Tolstoj avskyr den av kvinnorna älskade Ibsen. Peer Gynt kallar han ”gallimatias”. Strindberg anser han galen och Nordens främste smakdomare Georg Brandes hatar han med en förvånansvärd intensitet.

Ida Bäckmann och Alma Sunquist var inte ensamma om att resa till Jasnaja Poljana kring tiden för förra sekelskiftet. Besökarna kunde räknas i flera tiotal varje dag. Lev Tolstoj var inte bara tidens störste författare – det uteblivna Nobelpriset är fortfarande en skandal – han var också en idealist som vid seklets slut antagit formen av en allvetande ikon. Folk kom till honom i horder för att få lyssna till visdomens ord och äta vid hans bord. Någon lär ha sagt att besökarna kunde indelas i tre kategorier: halvgalna, parasiter och journalister.

När man läser Ben Hellmans fullmatade och oavbrutet intressanta bok om de nordbor som besökte Tolstoj från slutet av 1800-talet till hans död 1910 kan man inte annat än förvånas över den gamle mannens öppenhet och generositet. Samovaren hålls igång, det är småkakor och frukt, middagar dukas upp. Även om Tolstoj själv bara åt grönsaker serverades kött till gästerna. Ida Bäckmann uppskattade särskilt den kokta tungan.

Ben Hellman har i sin bok gett varje besökare ett eget avsitt och han har lagt dem kronologiskt. Det är klokt. På så sätt får man inte bara en berättelse om de olika besökarna utan också om Tolstoj och hur hans liv och Ryssland förändras.

ANNONS

Bland de svenskar som besökte Tolstoj hör hans svärdotter och svärföräldrar, som kom från Enköping. Lev Tolstoj d.y. hade träffat Dora Westerlund under den rekonvalescens han behövde efter arbetet med svältkatastrofen 1898. Doras far var till all lycka läkare och kunde med sin ”regimterapi” (det vill säga regelbundenhet och lugn i alla avseenden) bota inte bara den blivande svärsonen utan även, under ett besök på Jasnaja Poljana, dennes far. Han lyckades till och med övertyga Tolstoj om att han skulle äta ägg.

Till de mer bisarra besökarna på Jasnaja Poljana hör den svenska adelsmannen August von Bonde. Han anlände, barfota och smutsig, 1892 och hade tänkt stanna resten av sitt liv. Till skillnad från de flesta andra som kom för att lyssna till Tolstojs kloka ord kom Bonde som en självutnämnd guru. Han gjorde sig bekväm i huset, slog sig ner vid alla måltider, läxade upp gästerna och blev en plåga med sitt ständigt hyttande finger. Han sov på golvet med en sten till huvudkudde och han framstår på många sätt som en parodi på Tolstoj, ännu mer asketism, ännu mer moralistisk och avgjort ännu mera ovårdad. Tolstoj kan inte annat än fascineras, men när han, inspirerad av Bonde, börjar äta sina grönsaker råa bryter hans tarmsystem ihop. Efter någon månad har Tolstojs hustru fått nog och tvingar maken att förpassa Bonde ut ur huset.

ANNONS
ANNONS