Göteborg kommer alltid att vara min stad

GP:s kulturchef Ingrid Norrman tar farväl – och blickar tillbaka på åren som gått.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I dag är min sista dag som kulturchef på GP. Så fort de här åren har gått och så roligt det varit! Mitt uppdrag var att göra skillnad i Göteborg och det har vi gjort.

Till exempel:

Avslöjat att Göteborgsoperans förra danschef utan kontrakt eller upphandling gav jobb åt sin egen sambo. Avslöjat att skattebetalarna bekostade privata utlandsresor åt danschefen och operans konstnärlige ledare och att danschefen fick lämna operan i förtid efter konflikter om hennes ”manipulativa” ledarskap.

Rapporterat om chef efter chef på Röhsska som kränkte personalen och hur en personalkonsult utan ämneskunskap sattes in som chef för att få personalen att må bättre och misslyckades så katastrofalt att hela museet fick stängas i 15 månader.

ANNONS

Avslöjat hur regionens konstenhet åkte till Stockholm och shoppade 196 konstverk på två dagar från samma galleri för västsvenska skattepengar. Chefen hävdade att han inte var inblandad i konstinköpen, men vi kunde avslöja att han både var med resan och handlade konst, fast i en annan persons namn.

Avslöjat att chefer på Naturhistoriska museet gav jobb till släktingar och bekanta istället för att annonsera ut jobben. Föremål från museet, som en exklusiv järnsäng, en byggnadsställning och museets släpkärra hamnade dessutom hemma hos en enhetschef och hennes anhöriga.

Tillsammans med er läsare har jag tillbringat en magisk kväll på Göteborgs stadsteater med stadens egen Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj. Vi har varit på stadsvandring med stenkonstnären Joakim Stampe och tittat på hans gerillamålningar på bergväggarna nedanför Chalmers och för några veckor sedan mötte vi den indiska stjärnförfattaren Arundhati Roy på Auktionsverket kulturarena.

Jag och min redaktion har grävt ner oss i Konststaden Göteborg och Litteraturstaden Göteborg och upptäckt både ett blomstrande kulturliv att lyfta upp och saker som kan bli bättre. Musikstaden och Teaterstaden står på tur.

För det finns journalistik som fortfarande behöver göras, obekväma frågor som bör ställas och ett behov av att visa vart pengar går och hur maktspelet ser ut.

ANNONS

Hur kan ett av norra Europas främsta museer för bildkonst tillåtas stå utan chef i över fyra månader och vad betyder det för Konstmuseets framåtblick?

Hur påverkar alla nya chefsled inom kulturförvaltningen kulturlivet i Göteborg? Hur mycket pengar går egentligen till administration och hur mycket finns kvar för verksamheterna?

Hur kommer det sig att miljonerna inte gick till Göteborg när regeringen förra månaden presenterade den största kulturbudgeten på tio år med en jättesatsning på arkitektur, form och design? Här finns ju ändå Sveriges enda renodlade designmuseum. Kan det bero på att Göteborg struntade i VG-regionen som ville satsa miljoner på Röhsska och i stället sökte ett delat nationellt uppdrag med Nationalmuseum vars hårt kritiserade chef dessutom tvingas sluta vid årsskiftet?

Jo, det finns mycket kvar att skriva om i Kulturgöteborg. Nu får min efterträdare Björn Werner ta över och jag själv följa redaktionens jobb som en av er andra GP-läsare. För Göteborg är fortsatt min stad. Den bryr jag mig om även i fortsättningen.

ANNONS