Hur rekryteras egentligen chefer till offentlig verksamhet i Kulturgöteborg? Och hur ser dessa på sitt ansvar gentemot de skattebetalare som finansierar deras verksamheter?
Ta Sjöfartsmuseets chef. Om ett stort antal göteborgare känner sig kränkta av att en skulptur med hakkors ska placeras utanför byggnaden borde kanske museichefen svara på frågor om sin syn på projektet istället för att hänvisa till ett pressmeddelande på museets hemsida. Så gör enbart den som fegt vill undvika följdfrågor eller inte har några bra svar. Att komma med ett nytt pressmeddelande nästa dag är ingen ursäkt för att inte ta debatten.
Västra Götalandsregionens chefer är inte bättre. Marianne Dahlquist är chef för Västarvet, Sveriges största regionala natur- och kulturarvsförvaltning. Om hon med omedelbar verkan sparkar museichefen på Naturhistoriska är det kanske rimligt att hon anger orsaken för de västsvenskar som vill veta varför en halv miljon av deras skattepengar ska gå till att köpa ut museichefen istället för till verksamheten.
Men nej. De får läsa GP istället. För idag kan vi berätta om brevet de anställda skickade till politikerna i Västarvets styrelse med hård kritik mot förvaltningsledningen. Så får man bevisligen inte göra, tyckte Västarvets chef och gav museichefen sparken som ansvarig för att kritiken mot henne nådde politikerna. Och hur reagerade politikerna på det? Vad gjorde de åt personalens nödrop? Ingenting!
Göteborgs kulturförvaltning inrättade för drygt ett år sedan fyra nya administrativa chefstjänster direkt under förvaltningsdirektören och puttade därmed ner verksamhetscheferna i hierarkin. Tre sektorschefer skulle ansvara för museer, bibliotek respektive fri konst och kultur; den fjärde blev chef för en nyinrättad kulturstrategisk avdelning.
Sektorscheferna fick avgöra vilka chefer som skulle finnas under dem och även att ha museichefer var "frivilligt". Nu intervjuas ändå sökande till Röhsskatjänsten för fullt och annons om ny chef på Konstmuseet ska läggas ut inom två veckor. När det gäller Stadsmuseet är däremot läget ännu oklart. Det ryktas om att Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet ska få en gemensam chef. Beslut kommer före sommaren.
Omorganisationen av kulturförvaltningen skulle inte kosta pengar utan betalas med att ett antal lägre chefer plockades bort. Hur många mellanchefer måste försvinna för att finansiera tre toppchefer och en kulturstrategisk avdelning på tio personer? Oron är stor ute i verksamheten.
Oavsett om det är regionen eller staden som är huvudman mår alltså Göteborgs museer inte särskilt bra. Var finns en ansvarig som slåss för innehåll och inte bara form? Någon som vill odla stadens kulturliv. En kulturchef?
