Claes Månsson har en behaglig röst, den är trygg, snäll och väldigt bekant. Att det är just han som inleder årets Sommar i P1, efter den där vinjetten som väcker djupt rotade planer på saft, mariekex och cykelturer på grusiga vägar, passar mycket bra.
Men det är ingen premiär det slår gnistor om. Visst svider det i hjärtat av att höra om den tonårige, mycket långe Claes, hur klassen skrattar åt hans fuktiga avtryck på gröna tavlan, och om blygsel som äter honom. Visst är det för en teaterintresserad alltid kul att följa någons väg in i yrket, särskilt när profiler på Folkteatern i Göteborg spelat roll.
Men för mig blir det först i de korta funderingarna kring Claes Månssons egen pappa, som hans sommarprat riktigt bränner till. Hur väl känner vi egentligen våra föräldrar? Vad är det som aldrig sägs som borde ha sagts? Och vem är vi i vår tur för våra barn? Den då 6-åriga dotterns lite roliga men ändå allvarliga fråga "skulle ni tycka om mig om jag var en geting?" och Claes Månssons fråga till sin pappa "varför berättade du inte det här?" får inga svar, men vägrar ändå att släppa taget.
Sommarpratare söndag 24 juni: Bianca Ingrosso
