Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

xUwBALrNtncGd2BRqDFw2DDDkYA.jpg
"Efter torsdagsmötet på Casino Cosmopol blir det en taxi raka vägen till Gyllene Prag och veckans panerade ost." Bild: Elisabeth Alvenby

Flytta Svenska akademien till Göteborg

Med anledning av de senaste veckornas göteborgska ledamotsval leker GP:s kulturchef med tanken på att flytta hela verksamheten till staden.

Det blir allt trängre på torsdagståget till Stockholm och Gyldene freden. En efter en rekryteras göteborgarna till Svenska akademien. Först poeten Jila Mossaed. I dagarna så också litteraturvetarprofessorn Mats Malm. Tillsammans med Bo Ralph och Sture Allén är de nu så många att de fortsättningsvis kan boka en egen fyrasitsare och starta middagen i förtid med en stadig räkmacka och en Mariestads Export.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men detta rälsgemyt är att tänka allt för smått, något vi göteborgare tyvärr är väldigt bra på. Förutom ett charmant lillebrorskomplex har det också lett till att vi knappt har en enda statlig myndighet placerad i vår stad. Svenska akademiens stora västkustska rekryteringsräd som (om man räknar med Trollhättanbördige Jayne Svenungsson) nu innebär att en dryg tredjedel av Akademien tillhör trakten ger skäl att sturskna till. För visst kan vi nu kräva det uppenbara: flytta hela Gustav III:s bokklubb till Göteborg.

LÄS MER: Lista: Vem är vem i Akademien?

Den är i och för sig ingen myndighet, men den är i vart fall kunglig. Bara det ett välkommet tillskott till hans majestäts lilla segelsällskap i Långedrag. Men det finns förutom den stora äran också andra positiva effekter: i ett slag skulle Akademien få den önskade ledamotsväxling som många efterfrågar, samtidigt som fler arbetstillfällen skapas åt stadens hårt arbetande kulturarbetare. Närmare bestämt fjorton stycken. Vis av tidigare erfarenheter med Myndigheten för kulturanalys vet vi nämligen att få personer från kultursfären har något intresse av att dra upp bopålarna ur den stockholmska myllan och trycka ned dem i den göteborgska leran.

Jovisst, det rör sig i detta fall bara om en resa i veckan. Men denna resa som fått mången frisk och ödmjuk på fall i vattenbrist och frustration skulle kunna få gruppens ålderstigna herrar och en och annan Engdahl att självmant kasta in handduken redan innan Södertälje. Tänk själva. Tre timmar (snarare fem) på räls lagda förrförra seklet, någonstans halvvägs slutar korglutningen att fungera. Illamående och grönkindad stapplar Horace ut på perrongen. Efter torsdagsmötet på Casino Cosmopol blir det en taxi raka vägen till Gyllene Prag och veckans panerade ost. Första veckan är den god. Andra också. Sen börjar det tära. En livstid av detta? De gråa håren blir allt gråare. Utanför restaurangfönstret står en GT-reporter och delar ut gratis exemplar av Sara Danius Bob Dylan-essä.

En efter en hoppar de gamla ledamöterna av och ersätts av friska namn från den göteborgska kultureliten. Inte för att jag hyser någon förhoppning om att de fjoderton nya på sikt skulle göra ett bättre jobb, men det skulle i varje fall gå världen mer förbi än den gjort den sista tiden, till mångas stora lättnad. Göteborg är som bekant i framkant vad gäller att acceptera och tysta ned vänskapskorruption och ryggdunk.

Så återstår då bara att ändra valspråket: ”den Västsvenska akademien – för sillar med smak”.

Mest läst