Presstexten till din nya föreställning är ganska förvirrande. Delvis står det att du ska ”ta ett samlat grepp” om din karriär, delvis att Allt är Sämst inte handlar om dig över huvud taget. Hur är det?
– Det där är inte mina ord. Det är någon annan som har sagt det. Det finns ingen kronologisk berättelse eller nåt sånt i Alla är sämst, föreställningen är mycket mer idéfokuserad än fokuserad på mig.
LÄS MER:Personligt och direkt med Det stora monstret
Du har nån gång sagt att du aldrig skriver om dig själv, för att du helt enkelt tycker att du är ointressant. Är detta något du bara säger för att framstå som sympatisk?
– Det gör jag inte. Men det finns liksom ingen terapeutisk anledning till det jag gör, detta är ingen dagbok. Jag fejkar genom mig själv, det är så det fungerar: det tror jag många konstnärer gör. Det är så konstigt inom populärkulturen, så himla vanligt att det man gör förväntas vara biografiskt, att man alltid har ett sånt ärende. Medan inom finkulturen ska texten stå över allt.
Har du alltså en finkulturell vinkel på ditt konstnärskap? Lite otippat ändå.
– Definitivt, jag trivs bättre i den världen av precis den anledningen. Det finns en lång, lång tradition av att skriva om jobbiga saker där utan att vara en jobbig person själv.
LÄS MER:Dirty Projectors trycker sig genom bröstet
Varför är föreställningen döpt till Alla är sämst?
– Ganska tidigt bestämdes det att den skulle heta som en låt och den passade bäst. Föreställningen handlar om det nyliberala: att alla ska sälja sig på ett jävligt jobbigt sätt. Att framhäva sig själv som fräsch, kompetent, lägga upp bilder på hur härligt man har det. Det är något konstigt i den där strävan efter att vara bäst: alla kan inte vara bäst. Men skulle alla vara bäst skulle det också innebära att alla är precis lika mycket värda, och då är också alla sämst.
Hur ser fördelningen mellan låtar och text ut?
– 50/50, ungefär. Jag har velat ta med så många låtar från så många skivor som möjligt. Låtarna har valts ut från vad som står i texterna, det ska finnas en tanke i övergången mellan text och låt. Och vi har på samma vis varit väldigt bestämda med att inte ta med några låtar som vi var less på att spela.
LÄS MER:Järver kommer nära sin publik
Hur framför man en låt på ett bra vis, även om man har tröttnat på den?
– Det är ju det som är ens jobb. Man tycker också synd om de låtar man inte gillar. Ger dem ännu mer uppmärksamhet då, skulle jag säga. Jag har en väldigt personlig relation till mina låtar, vill ge dem extra tröst och extra uppmärksamhet om de får för lite sånt. Det är lite flummigt egentligen. Jag hatar allt som är flummigt: men just den grejen kan jag inte rå för.
Varför hatar du allt som är flummigt?
– Fan, flum, det är väl det värsta som finns. Flum och hippies, blä, aldrig i livet. I det avseendet är jag helt punk: jag tycker inte om sånt som är new age. Om man ska prata om andlighet så gillar jag egentligen bara Luther.
Vad? Alla är sämst, en teater och musikföreställning skriven av Mattias Alkberg och Linda Vincent. Föreställning innehåller både musik och skådespel.
Var? Kommer till Göteborg den 16:e november.
Vem? Mattias Alkberg är en musiker och poet från Luleå. Han har släppt 28 skivor och 8 poesisamlingar. Var en av medlemmarna i nu nedlagda, mytomspunna The Bear Quartet.
