Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

LAC4SvqFQKrpkGUJDQSpliRWRG0.jpg
Med sinne för detaljer. Filmaren Jane Magnusson skildrar Ingmar Bergman medan Hampus Linder porträtterar politikern Gudrun Schyman. GP sammanförde regissörerna för ett samtal om urval och utgångspunkter. Bild: Petter Trens

Filmare med rätt att porträttera

Hon skildrar Ingmar Bergman, han Gudrun Schyman i varsin nu bioaktuell film. GP sammanförde regissörerna Jane Magnusson och Hampus Linder för ett samtal om konsten att skildra en kändis.

Vi lever i filmbiografiernas tid. Bara förra året skildrade biografiska filmer kända svenskar som Björn Borg, Ted Gärdestad, Silvana Imam och Lars Winnerbäck. I dokumentären Superswede porträtterades dessutom racerföraren Ronnie Peterson.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tidigare har andra kända svenskars öden med stor framgång gestaltats på bioduken, i filmer som Monica Z, Cornelis, Tusen bitar – en film om Björn Afzelius och Palme.

Men hur skapas egentligen en trovärdig filmbiografi? GP sammanförde två av höstens aktuella dokumentärfilmare som porträtterat varsin kändis: Ingmar Bergman och Gudrun Schyman.

LÄS MER: Hennes dokumentär om Bergman till Cannes

Året 1957 sporrade

Journalisten, filmkritikern och regissören Jane Magnusson var redan väl bevandrad med filmbiografin som genre när hon inledde arbetet med dokumentären Bergman – Ett år, ett liv. Tidigare hade hon då bland annat regisserat guldbaggebelönade filmen Ebbe – the movie (2008), om förläggaren och privatspanaren Ebbe Carlsson. Även Ingmar Bergman hade hon tidigare, tillsammans med Hynek Pallas och Fatima Varhos, porträtterat i filmen Trespassing Bergman (2013), där idén var att utifrån Bergmans videorum i huset på Fårö berätta om regissören.

– De var i slutet av arbetet med den filmen som jag av en händelse stötte på året 1957, och insåg att det var det i särklass mest produktiva året under hela Bergmans karriär. Jag var inte så sugen på att göra en till film om Bergman då, det har ju gjorts väldigt många filmer om honom. Men så kom en förfrågan inför årets 100-årsjubileum, och jag hade ju hittat den här lilla detaljen. 1957. Då kändes det lustfyllt och roligt, när jag kunde berätta utifrån en annan vinkel, förklarar Jane Magnusson när vi ses på Villa Belparc i Slottsskogen.

LÄS MER: Ett oavbrutet intressant Bergmanporträtt

Schyman: "Som en katt med nio liv"

Hampus Linder och hans mamma, producenten Helene Granqvist, som arbetar tillsammans, kom på att de ville göra en film ihop om en av Sveriges mest färgstarka toppolitiker: Gudrun Schyman. Resultatet är den nu bioaktuella dokumentären Gudrun – konsten att vara människa. Eller, som den heter på engelska: The Feminist: a swedish inspiration.

– Gudrun Schyman har funnits med mig ända sedan mitt politiska uppvaknande, när jag var 15 år och punkare, förklarar Hampus Linder.

– Jag tycker att det är spännande att hon är som en katt med nio liv, som dyker upp igen i politiken. Samtidigt blev jag orolig: Vem är jag, som man, att göra det här filmporträttet? Det utmanade min comfort zone på ett bra sätt.

Han mjukstartade genom att filma ett Homeparty, där Gudrun Schyman höll ett feministiskt brandtal för att värva nya medlemmar. Därefter fick han grönt ljus att fortsätta.

– En stor tillit skapades efter hand. Det var spännande, men samtidigt inte det lättaste, att följa henne.

Första filmen om Gudrun

Att ingen tidigare porträtterat partiledaren sporrade regissören. I dokumentären ser vi en hårt arbetande, driven karriärist resa runt, värva medlemmar och förklara feminism. I en scen besöker Gudrun Schyman också ett flyktingläger på Lesbos.

Dokumentären sträcker sig från kvällen före valet 2014, då Schyman gästar rapparen Pharrell Williams i Globen, till nutid. Slutscenen utspelar sig hemma på gården i Simrishamn där Gudrun Schyman håller på att bygga en stenmur.

– Jag försöker fånga henne i intervjuer men också i relation till andra människor, främst till hennes dotter Anna, förklarar Hampus Linder.

LÄS MER: Ett hyllningsporträtt av Gudrun Schyman

Han kommer nära. Filmen innehåller flera emotionella scener, då dottern – stolt över vad hennes mamma åstadkommit – ändå konfronterar henne med jobbiga saker: mammans frånvaro under uppväxten och hennes alkoholism.

– Det måste vara spännande och samtidigt skräckinjagande att följa någon som är så aktiv som Gudrun Schyman, säger Jane Magnusson vänd mot Hampus Linder.

– Bergmans saga är ju så att säga redan slut när jag sätter igång. Han kommer inte att producera något nytt.

– Ja, det var det. Att försöka fånga henne i görandet, för hon är ju så outtröttlig, svarar Hampus Linder.

– Gudrun Schyman fyller sjuttio år i år och hon slår inte ner på tempot. Under filmens gång opererar hon dessutom höften. Det kommenterar hon i en scen med att "Ja, jag får väl rehabilitera det här en vecka ..."

Jane Magnusson följer samtidigt, sedan en tid tillbaka, med kameran 19-åriga Madeline Stuart, en australiensisk fotomodell, modebranschens första med Downs syndrom.

Ytterligare en svensk filmbiografi växer fram, om en betydelsefull människa, mitt i livet.

Fler filmbiografier i höst:

Unga Astrid – inspirerad av händelser i Astrid Lindgrens liv. Regi: Pernille Fischer Cristensen, premiär 14 september

Mannen som lekte med elden – om författaren bakom Millenniumtrilogin Stieg Larsson. Regi: Henrik Georgsson, premiär 28 september

Utrikesministern – om Margot Wallström. Regi: Victor Nordenskiöld, premiär: 26 oktober

Mest läst