Emanuel Karlsten
Emanuel Karlsten

Facebook börjar bli som ett eget land

GP:s krönikör Emanuel Karlsten ser ett företag med så mycket makt att deras ledning blivit som en regering och deras affärsidéer till politik.

ANNONS
|

Om Facebook vore ett land vore det världens största. Med sina knappt 1,4 miljarder dagligen aktiva användare innebär det en större befolkning än Kina. Egentligen är det större än så, månatligen besöks Facebook av drygt två miljarder och användarna kommer från den halvan av jordens befolkning som har mest makt och pengar.

Jag tänker ibland på det där och att vi kanske borde börja betrakta personerna i Facebooks ledning som om de vore ministrar i en egen regering. Inte för att upphöja dem, utan för att tydliggöra den makt de har och vilka enorma konsekvenser deras beslut får.

I veckan har Facebooks regering gjort en rad nya utspel. Bland de mer spektakulära är att de erkänner att Facebook kanske inte varit så bra för världens demokratier. Det är Facebooks ansvarige för “civic engagement” (ska vi kalla honom demokratiminister?), Samidh Chakrabarti som gör uttalandet i en slags kommuniké. Han slår inte fast att Facebook varit dåligt, men att han erkänner att Facebook varit oförberedd på hur det missbrukats av stater och propagandaavdelningar. Det är en lång text, PR-tvättad, välavvägd och i stark kontrast mot uttalanden från Facebooks (ska vi säga president?) Mark Zuckerberg som för ett drygt ett år sedan sa att det var “galet” att tro att Facebook skulle haft någon slags påverkan på USA-valet. Sedan dess är det klarlagt hur framför allt Ryssland systematiskt använt Facebook för att påverka valet liksom att Donald Trump mycket framgångsrikt använt sajtens annonssystem för att hitta exakt rätt personer att påverka.

ANNONS

Allt detta erkänns nu av Facebooks “demokratiminister”, det pudlas, krälas i stoft och lanseras en rad nya åtgärder. Allra mest så klart mot desinformation och främmande makters kränkande påverkan på andra nationers val. Men också mot hat, hot och problem med “filterbubblor”.

Det här är inte helt enkla saker. När du leder världens största “land” och ditt ansvar mest är hur människor kopplas samman med varandra, ska du plötsligt ansvara för hela människans beteende och gränsdragningar. Antingen är du för slapp mot sexuell objektifiering (varför stängs inte användare av som postar kvinnoförnedrande bilder?) eller för hård (varför får inte kvinnor visa bröstvårtor på Facebook?). Eller så är du för sluten (varför får inte staten full ingång till människor som kanske planerar brott?) eller för öppen (ska diktaturer få tillgång till medborgares åsikter?).

Facebooks nyfunna ödmjukhet inför allt det här har säkert till stor del att göra med att de är börsnoterade och att marknaden förväntar att de tar itu med oron kring sajtens ställning. Uppfattas Facebook kunna manipuleras kommer det också uppfattas som att Facebook tappat kontrollen - att sajten har växt förbi dem själva.

Utvecklingen är intressant för Facebooks åtgärder börjar allt mer likna politikers. Inte minst löftet om att 20 000 nya personer nu ska anställas för att arbeta med säkerhet (poliser?). Frågan är bara vems lag och vems ordning dessa nya “poliser” ska upprätthålla. Det är bara ett av många nya problem världens mäktigaste land nu sliter med. Och vars resultat kommer vara avgörande för alla andras framtid.

ANNONS

ANNONS