Det multikulturella samhället ställer demokratin inför nya och svåra utmaningar. Majoriteten kan inte längre bara köra över olika minoritetsgrupper utan måste istället försöka skapa en fungerande dialog vilken måste bygga på ömsesidig respekt.
Den fråga jag ställde i min artikel var om bloggosfären kan ses som en tillgång i utvecklingen mot en sådan så kallad deliberativ demokrati. Intressant nog har min artikel blivit till en test av min hypotes att bloggosfären har en negativ inverkan på denna form av demokrati. I skrivande stund har artikeln (enligt sökmotorn "Bloggportalen") kommenterats av sextio bloggare. Av dessa är det mindre än 20 procent som uttrycker någon kritik mot de sexistiska och rasistiska kränkningar som jag redogjort för. Den överväldigande majoriteten, det vill säga mer än åtta av tio, anser antingen att personliga stämplingar som dessa är fullt acceptabla, eller så trivialiserar de förekomsten av rasism och sexism eller så väljer de att med sin tystnad sanktionera detta. Oftast blir man som forskare glad när ens hypoteser visar sig slå in med sådan kraft, men i detta fall är det precis tvärtom.
Jag tror naturligtvis inte att merparten av alla bloggare är rasister eller sexister, men deras trivialisering och likgiltighet inför problematiken bådar inte gott. Man kan i denna sak betänka vad den brittiska historikern Ian Kershaw skriver i sin nyligen utkomna bok om dem tyska befolkningens inställning till nazismen: "Vägen till Auschwitz byggdes med hat men var stenlagd av likgiltighet".
De nyliberala bloggare som kommenterat diskussion tycker utan undantag att det är helt i sin ordning att Mattias Svensson inleder sin kritik av mina ståndpunkter med orden "Bo Rothstein, sug min kuk". Svenssons replik i GP (15/11) visar att han inte förmår iaktta den enkla regeln att skilja på person och sak. Han är förgrymmad över mina ståndpunkter i några sakfrågor och det har han naturligtvis all rätt att vara. Men han tycks inte kunna förstå att förolämpningar av det slag han sysslar med naturligtvis leder till att samtalet uteblir - det är fullt möjligt att Svensson och jag skulle kunna haft ett intressant meningsutbyte men det omöjliggörs av hans sexistiska personangrepp.
Jag noterar också att ingen av de kvinnliga bloggare, varibland några karakteriserar sig som feminister, reagerat mot den typ av sexistiska tillmälen som Svensson tydligen har för vana att använda. Det är uppenbart helt i sin ordning när sexistiska personangrepp riktas mot en man, men man kunde föreställa sig reaktionen om Svensson uttryckt sig på detta vis mot en kvinna. De feministiska bloggarnas dubbelmoral i denna sak imponerar inte.
Till skillnad från Mattias Svensson har Veronica Svärd modet att be om ursäkt för att hon publicerat rasistiska personangrepp på mig på sin blogg och jag accepterar hennes ursäkt fullt ut. Alla kan göra misstag och till skillnad från Svensson tycks hon nu inse vikten av att bemöta även sina meningsmotståndare på ett civiliserat vis.
