Fåglar är otroligt flyktiga djur. Detta kan vara en av anledningarna till att ornitologin har växt sig så stor: människan dras ofta till utmaningar.
År 2006 väcktes den fotobaserade konstnären Erik Berglins fascination för just fåglar. Intresset blev snart lite maniskt. Då bodde han i Göteborg och sökte sig till stadens bibliotek och antikvariat för att finna böcker med bilder av olika fågelarter. Han stötte snart på en likasinnad: John James Audubon, en enveten 1800-talsornitolog som ägnade tolv år av sitt liv åt att teckna varenda fågelart i Amerika.
Efter att Berglin hade hittat en lämplig fågel i en bok, skrev han ut den på papper i skala 1:1. Detta resulterade snart i en enorm hög med utskrifter, vilka konstnären valde att klistra upp på exempelvis elskåp, dörrar och väggar runtom i Göteborg. Fåglarna följde så småningom också med konstnären på resor: de spreds ut på slitna stadsväggar i bland annat New York, Madrid och Buenos Aires. För att föreviga sin idoga produktion fotograferade Berglin de flesta av dem efter att de hade satts upp.
Nu tar Berglin farväl av sitt långlivade projekt, liksom Audubons tecknande varade det i tolv år. På Galleri Thomassen presenteras ett urval av Berglins fotografier och de är oväntat måleriska. Utöver de ömsom näpna, ömsom kraftfulla fåglarna fångar verken även utomhusmiljöerna där de har placerats. Ugglor, papegojor, måsar och andra arter glider in i det urbana, graffitifyllda rummet som människan har skapat.
Fåglarna manipulerar stadsmiljöerna ett litet tag, sedan försvinner de. Dokumentationen liksom omfånget – Berglin har klistrat upp drygt 4000 utskrifter – formar dock ett slags karta eller rutnät, som rör sig fritt i tid och rum.
Berglins verk har flera ingångar. Jag börjar till exempel tänka på Bruno Liljefors måleri, Hans-Peter Feldmanns samlarmani och internetålderns anhopning av bilder. Hans konst är fotobaserad men också konceptuell och performativ, eftersom den bygger på en rad uttänkta och tillfälliga handlingar.
Den här utställningen är en energikick. Varje fågel har en unik karaktär och har hanterats med en egenartad omsorg. Det blir bitvis påfallande praktfullt, fast den bakomliggande processen och berättelsen räddar alltid fotografierna från att bli ytliga schabloner. Min nyfikenhet mattas inte av under galleribesöket – den stegras.
The Bird Project handlar om fåglar men kanske ännu mer om besatthet: att hänge sig något helt och fullt.
