Förskolebarn lär sig engelska på egen hand

Barn kommer inte att ha samma språkbarriärer som föräldrarna hade. Först när vi inser vad det betyder kan vi på riktigt börja acceptera en ny värld, skriver Emanuel Karlsten.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi är på barnkalas när vår väns dotter, sex år gammal, plötsligt börjar prata engelska. Perfekt engelska. Mamman böjer sig ner och svarar på engelska. Vad hände? Sedan när kan dottern engelska?

“Hon lärde sig genom Youtube. Det är galet, men nu försöker vi bara underhålla det och prata med henne på engelska så mycket som hon själv vill”, förklarar mamman.

Första gången våra vänner märkte det var i början av sommaren, under en lång bilresa genom Sverige. Dottern satt i baksätet och kollade på en Youtube-favorit, när hon plötsligt tittade upp och började kommentera saker hon såg utanför – på engelska. Dessutom med fin ton, lite australisk. Två chockade föräldrar försökte förstå, frågade och dottern förklarade att hon lärt sig genom att titta på sin australiska Youtube-kanal, två tjejer som pratar om livet och smink.

ANNONS

Resten av sommaren flöt det på. Dottern pratade engelska så snart och ofta hon kunde, njöt av uppmärksamheten och förvåningen det gav omgivningen. Och föräldrarna försökte förundrat bara följa med.

Jag har såklart förstått att det här händer och även hört om barn som lärt sig engelska via internet. Men detta var första gången jag såg det på nära håll. Jag undrade hur vanligt det var, om fler kände likadant och ställde frågan i mitt eget kontaktnät på sociala medier.

Förbluffande många hade en egen berättelse. Hundratals svarade, alla tycktes ha någon i sin närhet som varit med om detta märkliga. Sjuåringar med “fonetiskt perfekt” uttal och “orimligt ordförråd”. Syskon, fyra och sju år, som kommunicerar helt på engelska. En annans dotter lärde sig japanska vid åtta års ålder genom anime-filmer, utan föräldrarnas vetskap.

Allt är så klart anekdotiskt, vilket kan vara fascinerande nog. Men det finns också forskning som bekräftar den övergripande trenden. Att internet hjälper språket, fördjupar och ökar kunskapen. 2014 gjordes en studie vid Göteborgs universitet som visade att barn som spelade spel där man behövde prata eller skriva på engelska över nätet, kunde språket mycket bättre jämfört med de som aldrig spelar. Vilket inte är konstigt – det är ju en förutsättning för att spela och vinna, vilket är en stark drivkraft.

ANNONS

Jag har tidigare i denna kolumn citerat internetforskaren Elza Dunkels om att varje teknikskifte för med sig vinster och förluster. Dunkels pekar på hur man redan kan se unga som mer allmänbildade, sociala, unga som kan föra komplexa resonemang och äger ord som en äldre generation först förvärvade i vuxen ålder. Men också att unga har fått sämre handstil, är sämre på huvudräkning och har svårt att hålla sig ifrån sitt flöde. Men att varje nackdel brukar anses vara acceptabla förluster, när man ser vad man vunnit.

Debatten om vad vi förlorat har ännu inte tystnat, men jag antar att det beror på att symptom som dessa ännu bara hunnit snudda vid offentlighetens yta. Och att det är först när insikten om vad det betyder att barn inte längre kommer ha samma språkbarriär som vi hade, som vi på riktigt börjar acceptera en ny värld.

ANNONS