Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Estnisk ilska som bubblar återhållet

Med återhållen ilska och brinnande engagemang berättar estniska Imbi Paju om ett litet land som systematiskt krossades och kuvades.
Kulturellt folkmord - vad är det? Kanske när människor till och med berövas sina egna minnen och sin egen bild av vem de är.
I Förträngda minnen återskapar den estniska journalisten, filmaren och författaren Imbi Paju Estlands historia, och särskilt den del av den som inleddes med självständighetstiden 1918-1940 och avslutades med den sovjetiska ockupationen 1944-1991. Det handlar om människoöden i ett litet land som krossades mellan två krigiska diktaturer.

Själv föddes hon 1959, av en mamma som fem år tidigare återvänt från Stalins arbetsläger i Sibirien och teg om sina hemska minnen men diskret bevarade sina ljusa minnen från en barndom i ett fritt och självständigt Estland, i en stolt och levande kultur, i en demokrati med fungerande jordbruk.
I skolan fick Imbi lära sig att Sovjetunionen räddade Estland undan fascismen genom att ockupera landet och undanröja alla element som hotade den sovjetiska normaliseringen.
Vem det var som plågat och mördat hennes släktingar och bränt ner deras hus fick hon inte veta förrän hon började söka förträngda minnen, tio år efter Sovjetunionens fall. Och det var mödosamt. För ockupanternas beskrivning av det ockuperade landets historia har haft en obehaglig tendens att leva vidare och reproduceras: arkiven är fulla av dokument som med bödlarnas logik bevisar offrens skuld, de överlevande har vant sig vid att tiga och de döda kan inte tala.

Med återhållen ilska och brinnande engagemang berättar Imbi Paju en lång och fruktansvärd historia om ett litet land som systematiskt krossades och kuvades. Hennes mål är att gräva upp och släppa fram minnen som i tystnad plågar de överlevande. Så att inte barn och barnbarn skall behöva ärva deras trauman. Så att man tillsammans skall kunna återerövra sin egen historia och återupprätta de döda, som legat begravda i tysthet och lögner.
Efter att ha läst den här boken blir det svårare att betrakta esternas flyttning av det sovjetiska segermonumentet i Tallinn som en provokation.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.