Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

collageesp.jpg
Skriver om Lamm. Espmark går in i den diskurs som präglade litteraturforskningen på Lamms tid, uppehåller sig på den plats där liv och dikt flyter samman. Enligt Espmark själv har han skrivit en “essä, med inslag av roman”. Bild: Christine Olsson

Espmark blir starkast när han kommer nära

Kjell Espmark berättar om Martin Lamm i sin nya bok. Det är en bitvis förvirrande läsning, skriver Gordana Spasic.

Essä/roman

Kjell Espmark

Martin Lamms ögonblick

Norstedts

Kjell Espmark har skrivit ett slags minnesteckning över Martin Lamm, en mycket framstående litteraturforskare och akademiledamot, känd bland annat för sina inträngande studier i Emanuel Swedenborg och August Strindbergs författarskap. Espmark går in i den diskurs som präglade litteraturforskningen på Lamms tid, uppehåller sig på den plats där liv och dikt flyter samman. Enligt Espmark själv har han skrivit en “essä, med inslag av roman”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kapitlen tar avstamp i en serie, inte alla gånger befintliga, fotografier. Den Martin Lamm som träder fram företer många likheter med föremålen för sin forskning. Han har ett starkt intellekt, och ett känsligt vekt och liksom för alla intryck öppet sinne. “Dickens. Swedenborg. Strindberg. Fränder.”

LÄS MER: Kjell Espmark: "Det skändligaste jag har läst i hela mitt liv"

Stark röst som hörs

Texten saknar dock ett uttalat subjekt vilket författaren själv påpekar. Frågan uppstår om vem det egentligen är som har ordet. Espmark uppger sig ha sökt ett “solidariskt mellanläge”. I detta “solidariska mellanläge” är det inte alla gånger lätt att förstå huruvida det är Martin Lamms iakttagelser som återges, eller Espmarks egna. Att skriva om människor inklusive bortgångna sådana är och måste få vara ett högt spel. Det är bitvis förvirrande läsning, att författaren i så hög grad låter sin egen röst gå in i Lamms. Att benämna greppet som “solidariskt mellanläge” läker inte denna brist hos texten. En redogörelse i tredje person skulle enligt författaren skapa för mycket distans. Jag menar att det vore att föredra eftersom Kjell Espmarks enormt starka röst ofrånkomligen är den man hör.

Strindberg, Swedenborg, Dickens, en rad andra som Lamm rört vid i sin forskning liksom Lamm själv har alltså den nervösa läggningen gemensamt. Espmarks utgångspunkt är frändskap, alltsomoftast funkar det men när han kommer till 1 700-talsskalden Gunno Dahlstierna vars liv och gärning Lamm själv skrivit en minnesteckning av blir det sökt. “I den kärleken till det svenska landskapet har skalden en frände i sin minnestecknare.”. Eller när det konstateras att Lamms fascination vid Tjechov måste ha hängt samman med att de bägge hade liknande arbetssätt; sömnlösa nätter och dagligt grubbel.

LÄS MER: GP:s kritiker kan få Katapultpriset

Mycket känsligt

Ordet känslighet i dess variationer – hyperkänslighet, nervkänslighet, överkänslighet – förekommer närmare 40 gånger i denna relativt tunna bok. Läsaren måste mycket tidigt förstå, att vissa personer har ett stort avstånd mellan polerna – det starka intellektet i ena änden och en oerhörd sårbarhet i andra och att det däremellan “händer grejer”. Det är som starkast när Espmark uppehåller sig inuti de olika tillstånden, det är då han kommer närmast Lamm. Som bilden av Lamm i tvångströja som vädjar till sin fru att ge honom dödsstöten och menar sig vara “den galnaste av människor, komplett vansinnig”. Det står här klart att det är Martin Lamms egna repliker, och drabbar en därmed. Också kopplingen till Ryttmästarn i Fadren av Strindberg får här desto mer substans.

LÄS MER: Lind är sin poetik trogen

KJELL-ESPMARK
Skriver om Lamm. Espmark går in i den diskurs som präglade litteraturforskningen på Lamms tid, uppehåller sig på den plats där liv och dikt flyter samman. Enligt Espmark själv har han skrivit en “essä, med inslag av roman”.. Bild: CHRISTINE OLSSON / TT
collageesp.jpg
Mest läst