Resa genom 1900-talet. I författaren Paul Austers nya roman berättas historien om fyra olika tänkbara vändningar i ett människoliv mot bakgrund av kalla krigets kommunistskräck, mordet på Martin Luther King och Vietnamkriget.
Resa genom 1900-talet. I författaren Paul Austers nya roman berättas historien om fyra olika tänkbara vändningar i ett människoliv mot bakgrund av kalla krigets kommunistskräck, mordet på Martin Luther King och Vietnamkriget. Bild: Lotte Larsen

En storslagen sång till livet

Paul Austers nya roman är ett vindlande epos om hur ödet och slumpen styr våra liv. Ragnar Strömberg läser en fenomenal översättning av en mästare som får marken att gunga under läsarens fötter.

ANNONS
|

Rösten genom knastret och rundgången i högtalarna på järnvägsstationen i Basel meddelade att snöstormen slagit ut en kraftledning. Felet var avhjälpt, men tåget till Milano där jag skulle ta sista kvällspendeln till Rom, hade ställts in.

Nästa tåg skulle avgå en dryg timme senare, så jag skulle i bästa fall få fem sex minuter på mig. Nåja, en övernattning i Milano med middag på La Buca är inget olycksöde, så jag garderade mig med en biljett till söndagens morgonpendel.

Väl framme stod tåget bara två spår bort och i Rom kan man ju sätta sig till bords framåt elva …

ANNONS

När jag slog på tv:n i hotellrummet nästa morgon stod en reporter i benvitt vintersolljus som gjorde solkatter i tågvrakets hopknycklade silver och berättade att samtliga ombordvarande troligen omkommit när il pendolino spårat ur efter en utdragen, okontrollerad acceleration.

Den tjugoett år gamla minnesbilden stiger upp ur synapserna när jag läser slumpens och ödets store utforskare Paul Austers väldiga romanfresk 4321, där den annars så avslipade stilkonstnären med flödande kolorit låter en människas liv förgrena sig i fyra parallella och sammanflätade förlopp.

LÄS MER:Vänlig och enahanda Yoko Ono i twitterformat

Auster rivstartar sitt fyrstämmiga epos på det tjugonde århundradets första dag när huvudpersonen Archibald Isaac Fergusons farfar anländer till Amerika och tillfrågas om sitt namn. Den ”hebreiske jätten med ett par rastlösa fötter” svarar på jiddisch att han glömt det: ”Ick hob fergassen”, vilket förvandlas/förvanskas till Ichabod Ferguson.

Delar födelseår med författaren

Farfadern och föräldrarna Stanley och Rose är ett par av konstanterna för de fyra versionerna av Archie, som delar födelseåret 1947 med Auster.

Redan efter sjuttio åttio sidor – av närmare tusen – börjar marken gunga under läsarens fötter. Archies farbror Lew har då både blivit ruinerad och stormrik på ett baseball-vad och familjeföretagets lager har brunnit ner, men också plundrats.

Under den vindlande, svindlande resans gång förvandlas de andra, alla fabulöst gestaltade, medlemmarna av persongalleriet från flickvän till styvsyster till kusin, medan Archie själv färdas i olika riktningar genom det kalla kriget med kommunistskräck med avrättningen av makarna Rosenberg som barbarisk kulmen, till sextiotalets omvälvningar med morden på Martin Luther King och Kennedy och Vietnamkrigets ”kriminella vanvett”.

ANNONS

LÄS MER: Paul Auster - Mannen i mörkret

En Archie blir journalist, en annan skriver sina memoarer, en tredje blir författare som i slutet av romanen ringar in romanens – och hela det Austerska författarskapets – stormöga: ”att verkligheten bestod även av det som skulle ha kunnat ske men inte gjorde det, att den ena vägen inte var bättre eller sämre än vilken annan väg som helst men att plågan med att leva i en enda kropp utgjordes av att man i varje givet ögonblick bara fick befinna sig på en enda väg, trots att man skulle ha kunnat befinna sig på en annan väg mot en helt annan plats”.

Vändpunkter och vägval

Det är detta som gör att den exponentiellt växande summan av vändpunkter och vägval och lek med identiteter håller ihop, samma på en gång komplexa och busenkla narrativa logik som Auster använder med sådan av sorg genomstungen humor i filmen Smoke.

Där riggar Auggie, innehavaren av Brooklyn Cigarr Co. varje morgon upp sin kamera utanför butiken och fotograferar sitt utsnitt av världen. När han visar sina sprickfärdiga album för sin vän och stammis, författaren Paul, tycker den melankoliske gästen att de förefaller vara likadana. Auggie svarar att om man tittar noga efter så ser man att ”det ibland är samma människor, ibland är det andra. Och ibland blir de andra samma och… försvinner”.

ANNONS

LÄS MER: Paul Auster - Vinterdagbok

4321 är en storslagen, suggestiv sång om att försvinna och komma hem, om att passera förbi och glimta till, om Guds frånvaro och hur de levande och de döda är sammanlänkade, om att älska de uppdiktade människorna ”som om de vore verkliga… och åter bli ensam med sig själv, den siste överlevande”.

Och så till sist: i egenskap av översättare av Austers Samlade dikter där varje rad, varje bild är andetag av sten och sand, var mitt uppdrag den radikala motsatsen till vad Ulla Roseen stått inför. Och som hon gjort det! Den svenska språkdräkt Roseen skänkt denna fresk är helt enkelt fenomenal, en bragd av högsta konstnärliga egenvärde.

Det är bara att tacka och ta emot.

ANNONS