Jeremy Corbyn talar på ett politiskt evenemang i London.
Jeremy Corbyn talar på ett politiskt evenemang i London. Bild: Alastair Grant

En intressant bok för Europas vänsterpartier

Teoretikern Chantal Mouffe vill i sin pamflettliknande nya bok presentera ett hoppfullt vänsteralternativ i en politisk tid. Hjalmar Falk tror inte att hoppfullheten räcker hela vägen fram.

ANNONS
|

Även om sommarens hetta fört upp andra frågor på agendan är risken överhängande att valet i september kommer ge nytt bränsle åt diskussionen om den europeiska populismens utbredning. Sedan 2016 är det omöjligt att förneka att politikens förutsättningar förskjutits rejält även i de mest etablerade demokratier. En av de som ser möjligheter snarare än hot i denna situation är den vänsterradikala politiska teoretikern Chantal Mouffe. Hennes nyutkomna For a left populism utgör en uppmaning till den europeiska vänstern att inte försitta ögonblicket.

Mouffe fick sitt stora genombrott med boken Hegemonin och den socialistiska strategin som publicerades 1985 (författad tillsammans med Ernesto Laclau, på svenska 2008). Detta skolbildande verk kombinerade en marxism inspirerad av Gramsci med poststrukturalism inspirerad av Lacan och Derrida för att teoretiskt begreppsliggöra ett uttalat ”postmarxistiskt” projekt. Med denna beteckning ville man utsträcka marxismens agenda för frigörelse till ett vidare område, utöver dess traditionella arbetarklassbas. Klasskampen ersattes av en mer generell idé om intressekonflikter och inspiration hämtades från 1970-talets nya sociala rörelser för feminism, ekologi, antirasism och sexuella minoriteter.

ANNONS

Den här boken kommer läsas med stort intresse av företrädare för Europas vänsterpartier.

Detta avsteg har konsekvent kritiserats av mer traditionella marxister och därför är det slående att Mouffe år 2018 återfinns i samma politiska läger som många ur mer arbetarrörelseorienterad vänster. Hennes tankar om vänsterpopulismen ligger till exempel nära de som i Sverige förts fram av Göran Greider och Åsa Linderborg i Populistiska manifestet. Kanske är detta ett uttryck för att konkreta politiska omständigheter gjort de idémässiga skillnaderna mindre viktiga. Det är en lärdom i sig. Uppenbarligen kan postmodern och traditionell vänster mötas och samsas i gemensam beundran för Corbyn-projektet och Podemos. Mouffes förankring i vänsterpopulismen går dock långt tillbaka. For a left populism sammanfattar ett redan existerande inflytande på politiska rörelser, exempelvis just Podemos.

Enligt Mouffe står vi inför ”ett populistiskt ögonblick”, då fältet är öppet för en omformulering av grundläggande politiska föreställningar. Hennes främsta jämförelsepunkt är 1970-talets kris för efterkrigstidens välfärdsstat och lanseringen av Margaret Thatchers nyliberala projekt, som lagt grunden för den ordning som nu i sin tur svajar betänkligt. Denna ordning har utvecklats till ett ”postdemokratiskt” tillstånd, där verkligt folkligt inflytande begränsats till förmån för marknaden och ett individualiserat frihetsideal. Följden har blivit växande ojämlikhet och ett pyrande missnöje efter 2008 års finanskris.

För den europeiska vänstern erbjuder den rådande krisen en möjlighet att ”lära av Thatcher” och formulera förutsättningarna för en ny ordning, med jämlikhet och demokratiskt inflytande som ledstjärnor. Det populistiska ögonblicket kräver en antietablissemangspolitik med vänsterförtecken, i konkurrens med den radikala högern. Samtidigt understryker Mouffe vikten av att den vänsterpopulistiska agendan handlar om försvar för och fördjupande av den existerande liberala demokratin. Någon socialism står inte på programmet.

ANNONS
Omslag till For a left populism av Chantal Mouffe.
Omslag till For a left populism av Chantal Mouffe.

Boken är koncis och relativt tydlig. Mouffe använder visserligen en del tekniska termer, men avsikten är att tillgängliggöra en ram för att tänka kring ett vänsterpopulistiskt projekt på nationell basis. Både som politiskt och teoretiskt verk är For a left populism därmed närmare någon sorts mainstream än många av Mouffes vänsterintellektuella kollegor. Det finns anledning att tro att den här boken kommer läsas med stort intresse av företrädare för Europas vänsterpartier. Tanken att deras jämlikhetsiver skulle kunna utgöra den liberala demokratins verkliga skydd är förstås bekräftande för dem. På det viset är boken ett tidsdokument som förmodligen effektivt fångar den teoretiska horisonten för en radikaldemokratisk vänsterposition idag.

Frågan är bara om en rörelse som vill bli ett populistiskt alternativ kommer kunna göra anspråk på tillfällets energi genom att positionera sig som den flyende liberalismens täckande eftertrupp. Trots allt sitt uttryckta hopp om framtiden för alternativa idéer tycks Mouffe inte heller kunna förklara varför Corbyn och Sanders framgångar så starkt har aktualiserat socialistiska idéer och begrepp för en bredare publik. Förmår verkligen en vänsterpopulism à la Mouffe, präglad av thatchererans långa reträtt, ge livskraftig form åt folkliga önskningar om en annan ordning?

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS